KLICKA PÅ BILDERNA - på ett finurligt sätt växer de.
Titta på munnarna. Studera stamningen. Tydligt kan du se att de fastnat i en stamningsblockering, dessutom långvarig. Kanske var det nu som de gav stamningen ett ansikte, men det skulle även kunna vara riktig stamning för några av dem stammade riktigt "fult", så fult att de skulle till och med kunde skrämma varandra eller ännu värre skrämma bort de presumtiva medlemmar som inte stammade lika mycket. Det var en tid när man letade efter sätt att hantera sin stamning. Det var en skara "hungriga" entusiastiska människor som letade information. De till och med delade på hyreskostnaden. Lokalen låg granne med Evert Taubes hus, ett stenkast från Slussen i Stockholm. Tryckpressen stod i ett av hörnen, den användes för utgivning av den första tidningen "P-papper". Framför allt hade de börjat ifrågasätta den behandling som de fick i vården.
Sedan blev det den lilla klubblokalen på S:t Göransgatan, en lokal som kunde fyllas av 4-6 personer, det blev trångt för lokalen var bara några ynka kvadrat. Bilderna är från mitten av 60-talet, en tid då jag inte var med. Korten låg i lokalen på bokhyllan bredvid alla böcker som var klubbens "unika" bibliotek. Jag tog i dem, tittade på dem gång på gång. Jag såg dem inte varken i våra lokaler på Birger Jarlsgatan eller på Reimers Holme. Nu återfanns de på Stockholm stads arkiv, även jag med en artikel om meditation i vår tidskrift Plus.
Varsigod - titta på oss - det tål vi. Minst tre är tyvärr döda. Vi andra lever vidare som levande legender, eller är det som museiföremål?
Vi finns i alla fall med i de museiala arkiven.
Nästa generations medlemmar: Gallery2.
Läsa mer: SSRs fyllde 30 år och Stig invigningstalade.
*Avlidna
Nästa generations medlemmar: Gallery2.
|
- StigLind©Talsteg
DAN MOGREN ÄR DÖDHans livsgärning var att starta VÄRLDENS FÖRSTA STAMNINGSFÖRENING
Stamningsföreningarnas rötter handlar om P-club, förening för stammare i Stockholm. Fortsättningen var att ett Stamningsförbund bildades 23 år senare där undertecknad var inblandad.
Vi kan tacka Dan Mogren för att han startade föreningen. Han som gått i terapi ett antal gånger kände sig lurad på sitt tal och satte in en annons i en av dagstidningarna där han ville komma i kontakt med andra stammare. Han var nyfiken på vad de hade för erfarenheter. Annonsen gav fem svar. De träffades både privat som formellt på Birkagården i Stockholm. Året var1952. Hans Danielsson och Finn Bull fanns redan i bakgrunden. Sedan kom Åke Byström och Tommy Bäckman med i aktiviteterna. Det var det allra första fröet till den första stamningsföreningen i Sverige, Jag bortser från Åke Byströms försök i Ö-vik ett antal år tidigare. Det dröjde inte länge förrän de hyrde en lokal på Sibyllegatan. Hyran betalades av herrarna Dan Mogren, Hans Danielsson, Finn Bull och Bengt Edgren. P-club- förening för stammare bildas 1954 i Stockholm Föreningen bildades officiellt 1954. Lokalen byttes till Hornsgatan 8. Här anslöt sig Ingegerd Blackert som sedermera donerade 50 000 kr till den fond som bär hennes namn. Fackfolket oroadesPå 50-talet var det foniatriker, psykologer och talpedagoger som var de som behandlade stamning. De oroades över att de fått en patientförening som dessutom gick ut med att granska deras arbete. De menade på att stammarna skulle påverkas på ett negativt sätt och inte göra några förbättringar. Karolinska sjukhusets stamningsbehandlare Hans Danielsson såg fördelarna med föreningen och anslöt sig. Man ville överbrygga klyftanP-club, förening för stammare, var namnet på den förening som samlade de oppositionella och som ifrågasatte effektiviteten hos svensk stamningsterapi, både den terapi, som gavs på Karolinska sjukhuset och som i övrigt fanns att få i vårt land. All stamningsbehandling är verklighetsfrämmande så länge man inte gör någonting för att överbrygga klyftan mellan behandlingssituation och vardagsverklighet säger Dan Mogren och menar att det är stor skillnad mellan att tala i lugn och ro hos en vänlig och förstående talterapeut och att försöka göra sin mening hörd bland otåliga och oförstående människor i skola och arbetsliv. Efter några misslyckade försök att påverka behandlingsauktoriteterna att utsträcka sin aktivitet utanför behandlingsrummets väggar tog de oppositionella själva ansvaret och blev sina egna och varandras terapeuter. I första hand inriktade de sig på att gemensamt skaffa sig sådana talträningstillfällen och erfarenheter - plusupplevelser - som de ansåg fordrades för att vidga den stamningsfria sektorn och göra talförmågan säkrare och mera bestående. Samarbetet fick snart organisatorisk stadga i bildandet av P-club, förening för stammare, vardagligt kallad Plusklubben”. Dan Mogren, en legend?Du startade Plusklubben och gav oss därmed ett forum för en fri och öppen debatt kring synen på stamning och stamningsbehandling. Tack för all den information du förmedlade om stamningsterapier runt om i Europa och Amerika. Förutom att du ensam startade Stockholms stamningsförening har du varit en enastående stamningsbehandlare. Bakom denne anspråkslöse man döljer sig en stor man. Han hör till de stora elefanterna som man säger i psykologkretsar. Dan Mogren blev 89 år. Han begravdes i Ersta kyrka 2 mars 2017, en kyrka som han samarbetat med och som han dessutom bedrivit stamningsterapi i deras lokaler. Delar ur Stamningsförbundets inbjudne föresläsare Stig Lindhs 30-årstal 2007.
|
