VAD GÖR STAMNING BÄTTRE?

Adaptionseffekten är kanske är nummer ett. Det blir bättre när talet upprepas - undantag är när det måste upprepas då personer inte uppfattade vad som sades.

I TRYGGA TRYGGA SITUATIONER. Inget som inte har undantag. Om du lever i ett tryggt förhållande med någon. Om du känner av att stamning är på väg kan du avvärja det, du kommer över ”tröskeln”. Ord är värdeladdade. Om det som du skall prata om är så känsligt att du inte kan undvika stamning har det inte så stor betydelse för den du lever med bryr sig inte, hen är så van vid dig och det sätt du är och hur du talar, hen hör inte ens dina stamningar.

PLUSUPPLEVELSER?

Förr, då världens första stamningsförening bildades 1954 i Stockholm med namnet P-club, P-et stod  för plusupplevelser, var målsättningen att samla på sig så många att stamningen minskade eller försvann.

Tanken var god. Skillnaden mellan teori och praktik gjorde sig påmind. Plötsligt uppenbarade sig någonting som en skänk från himmelriket, det uppenbarade sig en ideologi som verkade intressant. P-cluben tog till sig Charles Van Riper. Terapin förutsatte att den stammande aldrig skulle kunna tala flytande. Varför sträva efter något som inte fungerar. Stammande instruerades i att acceptera sin stamning, att vara öppen för att prata om sin stamning, och att göra "frivilligt stamning", den skulle göras med mindre ansträngning – stamningen skulle bli mjuk.

Nu hade klubben sin ideologi, alla var nybörjare. Tekniken utvecklades med tiden både teoretiskt och praktiskt med Normalt Nedsaktat Tal (NNT). Tanken var att från en trygg situation behärska ökande talsvårighetsgrad med praktiska övningar på ”sta´n”.

Frågan är hur många stammande anhängare ideologin fick? Den ena logopeden efter den andre anslöt sig i alla fall till ideologin. När KS foniatrikern Kågen och Sabbatsberg med Bjuggren efter protest och stor vånda anslöt sig var triumfen för Stockholms stamningsförening ett faktum.

Tekniken hade dolda egenskaper som gav flyt, men någonstans tog det slut. Plötsligt kunde man varken stamma bra eller tala bra.

TRYGGHET

I dagsläget upplever jag ordet ”trygghet” som ett återkommande ord. Skillnaden är vad man lägger i ordets betydelse.

Ordet trygghet i sig är värdeladdat. Åsikterna i de olika politiska partierna varierar kraftigt – vänsterkanten gillar det, högerkanten inte.

I dagsläget är ”trygghet” inget man så lätt får eller slösar med. Det har följt med trots att samhället har förändrats från ”folkhemmet” till mer individuellt ”tänk”. Tryggheten finns fortfarande i olika konstellationer. Tryggheten som jag tror att du så väl behöver är inte lika självklar men finns fortfarande men du måste söka efter den.

VAD SÄGER FORKNINGEN?

Förändring av talets rytm, DAF, Sjunga, tala långsamt, tala i takt med metronomen, text eller tal unisont, distraktion, tala i ensamhet. Ofta handlar det om att i klinik eller liknande producera tal som minskar i omfattning. Hur det fungerar utanför denna lokal verkar det inte vara så många som bryr sig.

TERAPERA SIG?

Gör något, vad som helst, jag lovar att du talar bättre. Dessutom är jag är övertygad om att en del terapier ger på sikt någon form av resultat. Frågan är vad det är för mekanismer som sätts i rullning när man ”bara gör någonting vad som helst”.

VARFÖR BLIR FLERTALET PENSIONÄRER BÄTTRE I SIN STAMNING? Nestorn, Tullia von Sydow, idag 94 år, riksdagskvinnan som gjort ”karriär” efter sin pensionering och tillika varit ordförande i Stamningsförbundet ringdes upp:

”Som pensionär representerar man sig själv, man är inte tvungen att göra saker som när man arbetar, men det är nog individuellt”.

Samtalet blev kort. Min bok ”Är stamning något att haka upp sig på?” hade hon inte läst, men ivrigt ville hon veta hur hon kunde bli gratismedlem på mitt Nyhetsbrev. Även om det är krångligt att fylla i sin e-postadress på hemssidan räknar jag nu med att även hon, trots aktningsvärd ålder, klarar av att ta fram hemsidan och fylla i sin e-adress. Ingen blir gladare än jag när medlemsantalet ökar.

Frågan infann sig genast i mitt huvud, hur implementera detta på den vanlige stammaren? Min erfarenhet är att på en arbetsplats får man även göra arbetsuppgifter som man inte gillar. Hon säger med andra ord att som stammande behöver jag ha ett arbete där jag kan bestämma över mig och mina arbetsuppgifter. Det låter som ett av de bättre jobben.

Vad man säkert vet är att pensionärer har stor erfarenhet beroende på att de har gått igenom ”livets skola”. Nyhetens behag har ersatts av ideliga repetitioner. Delar vi upp repetitioner i ”onda” och ”goda” repetitioner finner vi att de ”goda” är de vi skall välja.

Är det så att stammande pensionärer av någon anledning talar bättre än vad de gjorde tidigare kan svaren kanske genast överföras till praktisk tillämpning. Vi stammande som grupp har olika svårighetsgrad av stamning, en del klarar sig alldeles utmärkt medan andra har betydande svårigheter. Stammande från den senare gruppen skulle potentiellt kunna få förtidspension om inte adekvat hjälp kan ordnas inom rimlig tid.

Svaret på frågan vet varken hon eller jag, inte heller varför ingen bryr sig om att ta reda på det heller. Dr Per Alm skulle kunna forska i frågan.

Om Ni vill hör ni av mig om 14 dagar.

Stockholm 2012-12-1

Stig Lindh

PS - Fyll i din e-mail där det står "[email protected]" och tryck på knappen nedan så får du Nyhetsbreven direkt till din e-låda.