ARBETE ELLER FÖRTIDSPENSION?

Stamningsföreningar i världen förespråkar ”hjälp till självhjälp”. Hur effektivt det är känner jag inte till, men det finns exempel på de som erbjuder jourhjälp när den stammande ”ropar”, en hjälp som inte finns i Sverige. Vad hjälpen exakt handlar om vet jag inte i dagsläget, men tanken på hjälp tilltalar mig.

Stamningsföreningarna brinner för sitt föreningsarbete, att få till stånd bra mötesplatser för likasinnade som oftast är andra personer som också stammar. Kittet är stamning och ”feelingen” att det finns fler än jag som stammar, av det kan jag glädjas - jag är inte ensam.

Deras arbete är inget att anmärka på. När det gäller terapi är min uppfattning att hjälpen i första hand skall komma från personer som har till uppgift att hjälpa andra, personer som är professionella.

Bara det att stamningen känns besvärande, den kan till och med sitta i kroppen, visar att något någonstans i tiden har det gått snett – det borde räcka. Det kan då inte vara rimligt att allt ansvar skall ligga på den som är stammande. Delat ansvar? Det skulle innebära att logopederna skulle åläggas ett större ansvar till att någonting händer med den stammande – inte genom att pressa på den stammande till att ”leverera” bättre tal.                                             

Deras uppgifter är att se till att omfattande resurser ställs till den stammandes förfogande, bekämpa förefintliga attityder om att stamning är ett lindrigt handikapp, se till att extraordinära resurser som i dag inte finns kan skapas, resurser som den enskilde logopeden i dag i sin närhet inte har. Likaså kan det vara att tänka mer långsiktigt, vid behov utarbeta en plan för den stammande som kan sträcka sig flera år framåt i tiden. Kanske har den stammande speciella behov som är grundläggande, och som måste tillgodoses, på något sätt för att förväntat resultat skall nås.

Är det någon som har tänkt på att även en stammande person kan ”deppa” över vad som händer omkring en, tillfälligt eller i längre perioder. Här kan man fundera över om det är något annat som skall till.

Ser vi på den svenska arbetsmarknaden noterar SCB att den byter skepnad. De senaste 20 åren har 300 000 industrijobb försvunnit. Tjänstemannasektorn har under samma tid vuxit med 76 %. Arbetsgivarna oroar sig för att inte kunna få tag på spjutspetskompetensen samtidigt ökar konkurrensen om de mindre kvalificerade arbetena.

När arbetsgivaren söker medarbetare kan han nöja sig med att använda sig av en till två rekommendationer.

Tjänstemannasektorn söker personer som skall vara ”felfria”. Hur går det till? Trygghetsrådet är till för att hjälpa dem till arbete eller till att starta eget företag, delar ut till sina arbetssökande tre broschyrer som tillsammans innehåller 180 A4-sidor på hur man skriver och marknadsför en CV. - Att vara arbetssökande tycks inte vara någon avundsvärd situation.

Arbetsgivaren börjar med att göra en grovgallring av de arbetssökande, kallar 10-talet personer till personliga intervjuer. Arbetssökanden som ”vann” fick med facit i handen genomgå två till tre intervjuer och som avslutades med en till två tester av mer eller mindre suspekt art.

Hur gör vi som stammar? Skall vi tala om att vi stammar? Rekommendationen i nutid tycks vara att inte göra det.

Arbetsmarknaden kräver att man skall passa in, vilket innebär att man skall ha rätt utbildning, rätt ålder, rätt utstrålning och bedyra att man brinner för uppgiften.

Jag ryser när jag tänker på arbetsmarknaden, tankarna går vidare till Kata Beach i Thailand till de två ankorna som stod bundna utför restaurangen och darrade. De stod där åtminstone veckan ut. De kände på sig att något var i görningen – kanske hade de varit flera.

Det talas om arbetssökande men inte om alla de som har ett arbete och som gärna skulle vilja ha det kvar. Jag tror att samhället skulle göra stora vinster om den stammande kunde behålla sitt arbete. Som jag skrev i förra Nyhetsbrevet har vi stammande som grupp olika svårighetsgrad av stamning, en del klarar sig alldeles utmärkt medan andra har betydande svårigheter. Stammande från den senare gruppen skulle potentiellt vid önskemål kunna få förtidspension om inte adekvat hjälp kan ordnas inom rimlig tid.

Om du känner för att läsa mer om detta har du alltid möjligheten att ”tanka” ned min bok ”Är stamning något att haka upp sig på?” Pappersversionen finns också att beställa. Du kan göra det från min hemsida www.stamning.online

Vi hörs av på Nyårsafton!

Stockholm 2012 -12-16

God Jul och Gott Nytt År

Stig Lindh

PS

Du stöder mig om du lägger in min länk www.stamning.online på din hemsida – tackar ödmjukast! Dela gärna min site med andra. Berätta gärna att jag finns. Prenumerera på Nyhetsbrevet från hemsidan.

PS - Fyll i din e-mail där det står "[email protected]" och tryck på knappen nedan så får du Nyhetsbreven direkt till din e-låda.