STAMNING OCH ARBETSMARKNADEN

Stockholms Stamningsförening anordnade 24 april 2013 med möte om stamning på arbetsmarknaden.  Per Rydegren inledde med orden ”Jag tror att tala inför publik måste vi göra i arbetslivet. De som ställer upp har i dag möjligheten att växa.” Kvällens tema hade föregåtts av ett projekt i Stockholms Stamningsförenings regi i samarbete med Allmänna Arvsfonden satsat medel. Mig veterligen gav det inga arbeten till stammande.

Fem talare med tilldelat alias. Utmanarna var taggade för att ta sig an den självpåtagna uppgiften. Alla stammade de olika med eller utan teknik.  De är unga och attraktiva för arbetsmarknaden. Utbildningsnivån på deltagarna var mycket hög. En av dem hade åtta intervjuer att beta sig igenom. Deras höga kompetens är något man kan ta i beaktande i bedömningen hur pass representativa de är för de stammande som grupp. Berättelserna är helt deras egna. Skall jag tala om att jag stammar? I så fall i viket skede? Jag har inte lagt in egna kommentarer.

Detta är något som inte har debatterat i min bok: ”Är stamning något att haka upp sig på?” www.stamning.online

UTMANARE 1. Svåraste utmaningen hittills med mitt tal var när jag försvarade min doktorsavhandling – två timmars grillande med frågor. Inför detta var jag väldigt nervös samtidigt som jag var väl förberedd. Idag arbetar jag som forskare och produktutvecklare på ett biotek-bolag. Vägen dit:

Jag visste vad jag ville, det var att forska. I slutet av gymnasiet stod jag inför val av utbildning. Det började fungera bättre när jag ändrade attityd från att alltid försöka undvika allt till att se svårigheterna som en utmaning, jag till och med sökte upp utmaningarna, gick en kurs i retorik för att få mer talträning. Jag öppnade upp min stamning som t ex när jag ställde mig inför klassen och berättade om min stamning. Jag bad om hjälp. Gick forskarskola, doktorerade och fick det arbete som jag nu har. I alla skeden var jag orolig, men det gick trots min stamning göra ett bra arbete, likaså känna att jag dög.

När jag måste undervisa berättar jag att jag stammar och att det tar lite extra tid.

Fokus på stamningen har minskat och att det blivit en allt mindre del av livet, även om stamningen inte alltid har minskat.

UTMANARE 2. Stammat från sexårsåldern, idag 26 år. Tiden på ”dagis” var det inte så mycket stamning. Problemen ökade på mellan- och högstadiet, blev rädd att tala. Ljudtekniker var tanken men stamningen styrde mig till byggprogrammet som lärling, det kändes rätt, men blev chockad över den råa tonen på arbetsplatsen. Det var en stor omställning, gick in i en roll - jag blev tuffare.

För mig var det ett stort steg att söka hjälp i Stockholms stamningsförening. Med tiden lärde jag mig att acceptera min stamning. Jag blev tryggare i mig själv vilket också påverkade arbetet – jag kunde vara mig själv. Processen gjorde mig trygg, det kändes skönt.

För tre månader sedan pluggade jag till elektriker – det kommer att bli bra.

Vid frågestunden kom det fram att han praktiserade McGuire-metoden. Det gick inte så bra, sa han, men det som han gjorde var faktiskt bra det med.

UTMANARE 3. Civilingenjör i elektronik, programmerare i mjukvara, 40 år, arbetat i 15 år, projektledare i sateliter. Han har valt utbildning och arbete av intresse.

Vid anställningsintervjuer stammar han lite. CV har de redan tittat igenom, så det är det fria berättandet som gäller. Det var när arbetet började som problemen kom. Likaså att problemen är större än vad arbetsgivaren förstår. För att ta bort ”elefanten” tyckte han att det var bra att prata med arbetsgivaren om sin stamning. Här har vi en person som verkligen tar sig själv på allvar. Han har haft svårt att ta till sig teknik. Avslutar talet med att han tycker att han själv reagerar mest på sin egen stamning.

UTMANARE 4 Använde McGuire, där jag andades och pratade med hög ton. Är jag deppig fungerar inte talet. Trodde inte att jag någonsin skulle få ett arbete på grund av min kraftiga stamning. Sökte på en bank - alla sökande hade likvärdiga utbildningar. Intervjuaren sa att han struntar i stamningen, jag söker en person som kan göra ett bra arbete, jag kommer inte att ta hänsyn till din stamning. Han tyckte att jag hade styrka. Av någon anledning blev det inget arbete på den här banken, däremot blev det anställning på en konkurrerande bank. Arbetsuppgifterna var av strategisk och utredningskaraktär, men visst valde jag bort vissa arbetsuppgifter.

UTMANARE 5. Systemutvecklare inom IT som drev ett eget företag. En av mina kunder gick i konkurs så jag var tvungen avveckla mitt företag. CV först och sedan ringde rekryterarna som sa att de ville rekrytera rätt person. Jag gick på alla åtta intervjuerna. Jag spelade en roll med lagom ljug, jag sålde mig själv, jag var den person som jag för tillfället ville vara och jag kunde prata flytande.

Efter första intervjun var det kontakten med psykologen en mardröm som handlade om barndom, stress, tal med mera, intelligenttest och arbetsprover. Uppskattar att min stamning tog bort hälften av jobben för mig.

Jag blev bedömd. Intervjuarna kom med märkliga kommentarer som utåtriktad, social, tona ned kvinnligheten som jag tycker ger ett oseriöst intryck. De träffades igen.

Intervjun avslutades med att arbetet som sådant inte var något problem, men du borde göra något åt den där läspningen.

Upplevelsen var att hon förde arbetsgivaren ”bakom ljuset”, hon tyckte hon hade mer problem med stamningen än vad hon lät påskina.

Detta var hennes andra Utmaning och det slutade lyckligt för hon fick arbete på det företag som hon tyckte var bäst.

AVSLUT Ordföranden Andreas avslutade mötet med orden: När man talar om för intervjuaren att man stammar kan det få en avdramataiserande effekt. Som stammande är mödan större men vad är alternativet?

MIN KOMMENTAR: ”Vi stammande som grupp har olika svårighetsgrad av stamning, en del klarar sig alldeles utmärkt medan andra har betydande svårigheter. Stammande från den senare gruppen skulle potentiellt vid önskemål kunna få förtidspension om inte adekvat hjälp kan ordnas inom rimlig tid.”

DET ÄR BARA JAG SOM VET VAD STAMNING ÄR - det finns en till – eller. . .

Om Ni vill hörs Vi om fjorton dagar.

INSTALLERA TELEFON-APP - för snabb åtkomst!

Stockholm 2013-10-15

Stig Lindh Författare, stamningsskribent

PS Du får gärna prenumerera på Nyhetsbrevet – det är gratis.

© Stig Lindh