FORSKNING:

PER ALMS FORSKNING GRANSKAS

Per Alm, doktorand i neuropsykologi i Lund och själv lätt stammande är anlitad av många, även i utlandet. Idag är han den ende svenske forskaren i stamning. Titeln ger honom stort anseende i Sverige och internationellt. Frågan är om han är bättre forskare än de övriga i världen? Några har jag skrivit om i Nyhetsbrev nr 15 med rubriken FORSKNING: Bok om 200 avhandlingar.

Boken heter ”What Stuttering Treatments Are Effective”, som jag tycker slår vår svenska bok ”Stamning” i att vara skriven för fackfolket. Vill man läsa en bok som vänder sig till den vanliga människan rekommenderar jag min egen: ”Är stamning något att haka upp sig på?”, som du hittar på www.stamning.online .

Ett material med 200 avhandlingar visade sig inte vara imponerande för en stammande som kräver resultat. En avhandling minns jag särskilt, den som var mest imponerande, men när det kom till redovisning av en punkt, som handlade om att överföra framgången i behandlingsrummet till verkligheten krackelerade allt – det fungerade inte. Denna punkt tog udden av hela forskningsresultatet.

Utvecklingen på stamningsområdet verkar ha stannat av eller till och med backat. Det verkar som att de stammande väntar på ”frälsaren” som genom forskning talar om för logopeder och psykologer vad de skall lägga sitt ”krut” på. De stammande vet inte riktigt vem de skall gå till för att få hjälp. Stamningsförbundet kan inte heller hjälpa till beroende på att de själva inte har de rätta erfarenheterna. Dr Per Alms kollegor i den stora världen imponerar inte. Nu skall vi ta reda på om det är vår egen forskare Dr Per Alm som skall frälsa Sveriges stammande.

PER ALMS FORSKNING GRANSKAS

Hans doktorsavhandling har titeln: On the Causal Mechanisms of Stuttering ”Vad orsakar stamning”. Det första som han nämner är att det är problem med talets startsignaler. Enligt hans modell finns det två parallella talsystem som den stammande har problem med. Enligt denna modell skulle det kunna förklara varför en del stammande får bättre flyt om man i hörlurar förvränger sin egen röst. Detta leder i sin tur till ett skifte av styrsystem för talet.

Om detta har jag inte mycket att invända. Med gott resultat bekräftar det också vad man på gräsrotsnivå kommit på, nämligen att användningen av DAF-apparater fungerar ganska bra.

Vad Per Alm egentligen menar med det vet jag däremot inte.

Det som jag kallar för styrsystem är min hörsel som kontrollerar mitt tal. Jag menar att ett första steg är att höra hur det egna talet låter. Är det bra finns ingen anledning att ingripa. Är det motsatsen kan jag gripa in i talet och korrigera det som inte är bra.

Per Alms forskning tycker jag är betydelsefull och går mycket ut på att bekräfta vad som framkommit i klinisk verksamhet.

I pressen går Per Alm ut med: ”ATT STAMNING OFTAST BÖRJAR VID TVÅ–TRE ÅRS ÅLDER, OCH I DE FLESTA FALL FÖRSVINNER AV SIG SJÄLVT GANSKA SNART, FÖRKLARAR HAN T.EX. MED FÖRÄNDRINGAR I DE BASALA GANGLIERNAS DOPAMINRECEPTORER I DET HÄR STADIET AV BARNETS UTVECKLING. DE BASALA GANGLIERNA ÄR OCKSÅ STÖRDA VID PARKINSONS SJUKDOM, SOM ORSAKAS AV BRIST PÅ JUST SIGNALSUBSTANSEN DOPAMIN. HÄR FINNS ETT ANNAT SPÄNNANDE FORSKNINGSSPÅR: SKULLE MEDICINER SOM PÅVERKAR HJÄRNANS DOPAMINNIVÅER OCKSÅ KUNNA PÅVERKA STAMNING I VISSA FALL?”

Dopamin är en substans som bland annat sätter igång kroppens rörelser. Dopamintillförseln ökar när du blir förälskad, något som jag önskar att alla stammande kan få vara, men det är tyvärr ett tillstånd som är relativt kortvarigt och som vanligtvis försvinner efter ett och ett halvt år. Arvid Carlsson, Lunds universitet, började forska på ämnet redan för 40 år sedan. Resultatet var det Nobelpris i fysiologi år 2000 som han fick tillsammans med två andra. Forskningsarbetet var just med signalsubstansen Dopamin och dess effekter på Parkinsons sjukdom. Ämnet som sådant är det jag personligen tycker är extra intressant att följa. Talar man om Dopamin i forskarsammanhang kan det ligga nära till hands att också tala om Noradrenalin, en substans som är ett mått på hur stressad du är.

Stamning kan stressa. Jag var med på en undersökning vid Karolinska Sjukhuset. Jag fick placebo. När hela resultatet publicerades fanns det stammande personer som uppmätt lika hög stressnivå som soldater i krig.

”STAMMANDE ÄR I ALLMÄNHET INTE MER NERVÖST LAGDA ÄN NORMALBEFOLKNINGEN. PER ALM FANN DÄREMOT I SIN UNDERSÖKNING AV 35 STAMMARE ATT VISSA HADE NÅGOT SÄNKTA KALCIUMNIVÅER I BLODET. DETTA ÄR ETT INTRESSANT FORSKNINGSSPÅR FÖR FRAMTIDEN, EFTERSOM KALCIUMTILLSKOTT KANSKE SKULLE KUNNA MINSKA STAMNING I VISSA FALL.”

Här får nog Per Alm bli tydligare. Av en forskare krävs förutom insamlandet av teoretiska forskningsresultat även skapa en kontrollgrupp bland de normaltalande.

”MINA RÖN KAN MINSKA DE SKULDKÄNSLOR SOM EN DEL STAMMANDE BÄR PÅ. DE TROR NÄMLIGEN ATT STAMNINGEN ÅTMINSTONE DELVIS ÄR DERAS EGET ”FEL”, EFTERSOM DE MÄRKER ATT DEN PÅVERKAS AV SINNESSTÄMNINGAR OCH KÄNSLOR. – MEN DE BASALA GANGLIERNA ÄR INBLANDADE INTE BARA I TAL UTAN OCKSÅ I KÄNSLOR, SÅ DETTA ÄR HELT NATURLIGT! KÄNSLORNA ÄR SOM JAG SER DET INTE DEN PRIMÄRA ORSAKEN TILL STAMNING. DET ÄR I STÄLLET EN STÖRNING I HJÄRNAN SOM DEN STAMMANDE SJÄLV INTE KAN RÅDA ÖVER, FRAMHÅLLER PER ALM.”

Per Alm har börjat erkänna att känslor är involverade i stamning – bra! I övrigt måste jag protestera på det bestämdaste. - Här skiljer sig våra uppfattningar åt ordentligt. Min forskning visar att det inte är störningar i hjärnan som är det primära, möjligen en följd av stamning. Min uppfattning är att hjärnan är anpassningsbar, något som jag fick bekräftat i dagarna av hjärnforskaren och professorn Rolf Ekman, som menar att hjärnan är ”plastisk”. Jag, Stig Lindh, menar att det är störningar i musklernas motorik som gör att stammande inte kan behärska talet som tänkt.

Känslor är enligt mig orsaken till att vi fått stamning en gång i tiden. Vi blev rädda för någonting, inte nödvändigtvis ett trauma. Vi var av någon anledning mer känsliga än andra barn. Alla pålagringarna som kommit under åren adderades.

Kroppen har två nervsystem, det vanliga och det autonoma.  Efter bästa förmåga och förståelse tycker jag att ni skall utföra experimentet nedan som jag kommit på med det autonoma nervsystemet:

Gör dig omaket med att ta fram din telefon, slå koden 1945. (Tyvärr har du nu bara slagit den en gång men du får föreställa dig vad som skulle hända om du slagit koden 1000 ggr) - byt den till 1946. Vad händer? Inga problem när man intensivt tänker på det man gör eller i situationer där du inte behöver ha bråttom. Men vad händer när du inte tänker på koden lika intensivt eller har bråttom? Med stor sannolikhet slår du sista siffran som du gjorde tidigare – Det innebär att du slår ofelbart siffran 5 istället för sex som sista siffra, beroende på att du slagit den siffran tusentals gånger - det sitter i dina fingrars muskler.

På detta vis tror jag även att vårt stammande tal fungerar. Åtminstone visar exemplet på hur muskler fungerar i kroppen. Muskler som muskler och de gör som vi tänker, glömmer vi bort att tänka ser de till att det blir som vi alltid har gjort. Vi talar om det autonoma nervsystemet. Marginellt kan vi styra det med tankarna, lite längre tid kan det bli den ”gamla invanda stamningen” som ligger i botten och skvalpar. Gör man inget åt den kommer den fram så fort det intellektuella kopplas bort eller att man blir trött.

I DAG SÖKER MAN STAMNINGENS BAKGRUND NÅGONSTANS I HJÄRNAN. PER ALM VISUALISERAR ”MITTSYSTEMET” SOM BLAND ANNAT BESTÅR AV DE BASALA GANGLIERNA OCH ”SIDOSYSTEMET” SOM OMFATTAR DELAR AV HJÄRNBARKEN.

Man kan fråga sig vad jag som stammar har för glädje av var i hjärnan stamningen sitter, det måste vara av underordnad betydelse. Vi skall nog inte konstra till det hela. Att hjärnan är inkopplad i talandet är inte konstigt. Allt vi gör kommer ytterst från hjärnan. Frågan är vad som påverkar vad, vilket kommer först – har talet påverkat hjärnan eller är det något fel på hjärnan som gör att talet krakelerar? Min teori är att det är hjärnan som skickar ut signalsubstans till talorganen att nu skall jag börja tala. Om talorganen är i dåligt skick med felprogrammerade muskler blir det ofelbart stamning.

”DET ÄR ETT KÄNT FAKTUM ATT DE SOM STAMMAR OFTAST SLIPPER STAMNINGEN NÄR DE TILL EXEMPEL SJUNGER. DÅ ÄR DET SIDOSYSTEMET SOM ÄR AKTIVT, OCH DÅ SPELAR DET INGEN ROLL ATT DEN STAMMANDE HAR EN STÖRNING I MITTSYSTEMET, FÖRKLARAR PER ALM.”

Det stämmer, du talar inte. Hur viktigt är det? Tanken är väl inte att vi skall konkurrera med operastjärnorna?  Vad det egentligen handlar om verkar vara en psykisk betingning. Sång har ingen laddad text, ditt psyke har ingen relation till texten. Skulle du ha det med ord som har betydelse och laddning är jag övertygad om att din stamning snart visar sig.

”PER ALM TALAR OM ATT DET VERKAR SOM STAMNING HANDLAR OM ETT PROBLEM MED TALETS STARTSIGNALER. VARJE STAVELSE BEHÖVER EN SIGNAL SOM TALAR OM EXAKT NÄR DEN SKALL STARTA - OM DET BLIR PROBLEM HÄR SÅ FASTNAR MAN I TALET. MAN FÅR SVÅRT ATT KOMMA IGÅNG, ELLER UPPREPAR DET MAN REDAN SAGT.”

Per Alm doktorerade med ovanstående text. Exakt förståelse för denna text är svår att tolka, men jag tycker att det finns liknelser av forskaren Stromsta som var mannen som uppfann koartikulationterapin som innebär att man gör något åt talstarten.

Forskning är på modet. Logopednytt ställde krav på att det enbart skulle vara artiklar med forskarinnehåll. Det resulterade i att tidskriften mest innehåller debatt om logopedernas arbetsvillkor – inte ett ord skrivs om stamning. Det verkar som att något har gått galet.

Forskarna för mänskligheten framåt. Läs min artikel om framtiden NYHETSBREV NR 24 - Teknik i framtiden, som du hittar på www.stamning.online .

Om det gäller på forskarområdet stamning är jag mycket tveksam. Logoped Thomas Bergström upplevde utvecklingen som att man bytt namn på olika saker, likaså att han upplever en pendeleffekt. Kan det vara den fixeringen som en del forskare har haft som innebär att de vill forska fram ett läkemedel mot stamning. Frågan är om inte det skulle resultera i att vi alla skulle gå omkring som zombies. Med min erfarenhet av stamning skulle det vara en skrämmande utveckling. Pendeleffekten verkar innehålla orden: ”börja om från början”. När jag tittar på Per Alms referenser upptäcker jag att forskarna skrev dem för väldigt många år sedan. Snittåldern är 30 år. Då sammanställdes ett redan åldrat material. Ingen färskvara precis.

Forskaridealet kan ha påverkat logopeder, Stockholms Stamningsförening och Stamningsförbundet definitivt. Kanske mest anmärkningsvärt är att de senare bedriver censur av det som skrivs om stamning på deras hemsida. Kan det verkligen vara så att Stamningens riksförbund högst ogärna befattar sig med stamning?

Intensivterapin, finns den? Vad gör den?

Väntar logopederna också på frälsaren? De arbetar med att stötta stammande personer, tror jag mig veta. Om de vet vad stamning är vet jag däremot inte. Om de har några ambitioner till att göra mer än att stötta vet jag inte heller. De talar i alla fall om individanpassad, integrerad behandling och att vara delaktig i samhället.

Jag hoppas att Per Alm arbetar vidare med flaggan i topp – vi behöver fler som han, men han måste arbeta med rätt saker. Nedanstående forskning blev ingen framgång.

”HAN HAR OCKSÅ EXPERIMENTERAT MED ATT MÄTA FÖRSÖKSPERSONERNAS BLINKREFLEXER NÄR DE UTSATTS FÖR ETT PLÖTSLIGT BRUSLJUD. STARKA BLINKREFLEXER SKULLE KUNNAT TYDA PÅ ÖKAD NEUROMUSKULÄR AKTIVITET OCH KANSKE EN ALLMÄNT ÖKAD TENDENS TILL ORO. MEN DET VISADE SIG INTE VARA NÅGON SKILLNAD PÅ STAMMARE OCH ICKE-STAMMARE I DET HÄR AVSEENDET.”

Att se bilden när Per Alm sätter elektroder i ansiktet på en stammande ger blandade känslor. Positivt är att man upplever honom som en riktig forskare. Men det känns inte lika rätt att sätta elektroder på stammande för att mäta vad de gör när de stammar. Fråga Stig Lindh, lekmannaforskaren som i tycker att Per Alm borde inrikta sin forskning på hur normaltalande människor gör när de talar. Eftersom han kan behöva en kontrollgrupp kan det vara lämpligt att det är stammande personer som intar den rollen.

Per Alm talade i ABF-huset i Stockholm 14 september inför logopeder från Danderyds sjukhus och Stockholms stamningsförening. Föredraget handlade inte så mycket om det jag debatterar här. Positivt var att få reda på att hans labb planerar köpa in avancerad EEG utrustning, viket innebär att han kan studera talet i hjärnan innan talet har börjat, t o m följa det i hjärnan.  Som stammande hoppas jag att man i framtiden kan dra nytta av dessa undersökningar.

Eftersom det handlar om grundforskning får man anta att det kommer ta decennier innan de stammande får ta del av det i adekvata terapier som ger ett praktiskt varaktigt resultat. Negativt är att höra att så många har tilltro till forskningen. Logopedgruppen berättade att de startat ett långsiktigt arbete i att standardisera och få till stånd ett likriktat arbete med stammande över hela landet baserat på forskning och kliniskt arbete. Då kan man hoppas att inte forskningen tar för stor del. Det gick illa med tidskriften Logopednytt - de satte ribban så högt att stamningsbiten försvann. Det ”bidde” ingenting.

Lite olustigt är om Per Alm får folk att tro att stammande personer har fel på sina hjärnor. Att det inte beror på dem att de stammar, att det inte går att göra något åt stamning, vilket kanske resulterar i att stammande låter bli att behandla sig. En Stamningsförening som skall tillvarata de stammandes intressen inte känner för att debattera stamning. En organisation som urvattnas till att bli en sällskapsklubb. Om det är på det viset är det beklagligt, då tror jag att forskningen gör mer skada än nytta.

Terapiverksamheten i Sverige och att den stammande har ett psyke verkar inte vara Per Alms starka sida, kanske just beroende på liten organiserad terapierfarenhet och/eller att det uttrycks i hans anställningsform som Neropsykologiforskare i neurovetenskap vid Uppsala universitet.

Per Alms titel Ph. Doktor tror jag öppnar dörren till att tala om stamning i olika sammanhang, vilket i sin tur kan innebära att Per Alm blir en självutnämnd ambassadör i ämnet stamning. Det innebär ett stort ansvar som vilar på hans axlar, att informationen som förs vidare verkligen gagnar de stammande, framförallt att den inte missuppfattas. Skada orsakad av bilolycka som orsakat stamning kan vara ett exempel på detta, något som drar ned statistiken, kanske till och med vara helt avgörande i hur stamningens orsaker beskrivs.

Mycket av denna kritik skall Per Alm inte ta åt sig personligen. Det handlar mer om allvarliga bieffekter som forskningen skapar.

DET ÄR BARA JAG SOM VET VAD STAMNING ÄR - det finns en till – är det Per Alm? – Nej han är fullt upptagen med att ta reda på det.

INSTALLERA TELEFON-APP - för snabb åtkomst!

Stockholm 2013-11-01

Stig Lindh Författare, stamningsskribent

PS Vänstra hjärnhalvan styr talet. Teorier finns att båda hjärnhalvorna är involverade i den stammandes tal.

© Stig Lindh