STAMNINGSTERAPINS FÖRGRUNDSGESTALTER I PENSION

Intensivterapin är en logopedisk rikssjukvård som bedrivs av Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, både med vuxna och barn/föräldrar. Terapins grundare var Anders Birgander som importerade ”Doetinchem-metoden” från Holland som han ledde ett par omgångar. Därefter övergick ledningen till Rune Stenborg och Anders Lundberg. Thomas Bergström skrev jag om i Nyhetsbrev nr 35.

Dr RUNE STENBORGSom f d chef och ansvarig för talvården i Västra Götaland utvärderade han både logopeder och stammande elever på Intensivterapin. Han delar livet med stamningslogopeden Harriette Stenquist. Stamningsvärlden lämnade han aldrig trots att han gick vidare och behandlade icke stammande människor till identitet och annat. Mullingstorps kursgård, ett spetsinstitut tog han emot människor från alla samhällsskick. Deltagandet sågs som en investering i sig själv. Vid utvärderingar har det visat sig att deltagare upplevt den bästa och viktigaste veckan i sitt liv. Han var involverad som både dr och terapeut. Hans insatser på det terapeutiska området i Sverige är större än man kan ana, kanske är han den störste av dem alla.

Rune Stenborg fick därför uppdraget att recensera min bok ”Är stamning något att haka upp sig på?” Rune tyckte om boken. Som person är han klurig, men han förhäver sig inte. Han skrev:

”Författaren skildrar här ämnet ur olika aspekter. Han om någon kan göra det utifrån sin position som 60+ med stamning sedan förskoleåldern, föremål för många och långa behandlingsförsök med början i lågstadiet, aktiv förkämpe för organiserandet av självständiga patientorganisationer med egen informations- och rehabiliteringsverksamhet samt väl påläst lekman inom områdena stamningsforskning, -teori och -terapi. . .”

”. . . För logopederna utgör denna framställning en kritisk och ofta roande skildring av olika teoriers och terapiers uppgång och fall under det senaste halvseklet. Liksom de värdefulla möjligheter som dagens talvård kan erbjuda.” Du kan köpa boken på www.stamning.online.

ANDERS LUNDBERG, psykolog.Författare av en stor mängd litteratur om stamning, även kurslitteratur, tog över chefsskapet för Intensivterapin. Han pensionerade sig förra året.

ELISABETH LINDSTRÖM chefslogoped som jag bekantade mig med i olika stamningssammanhang. När hon arbetade på logopedmottagningen i Danderyd var hon behjälplig med att översätta min film: Är stamning något att haka upp sig på? till engelsk version, som för övrigt kan betittas gratis på www.stamning.online. Filmen skickades till Charlena Seymour i föreningen ASHA (American Speech-Language-Hearing Association). Då Charlena Seymour kom till Sverige erhölls den fina utmärkelsen - en prisma. Utan översättningen inget pris. Tack ännu en gång för vänligheten.

LENNART LARSSON, Logoped, författare till en bok och två kompendier, inte att förglömma alla häften om stamning. Lennart Larsson var så mycket på detta 70-tal. Han var överallt, till och med i Stockholmsklubben. Jag har tackat honom i min bok ”Är stamning något att haka upp sig på?” som kan köpas som e-bok på www.stamning.online.

Hur han exakt har arbetat vet jag inte, men jag kan tänka mig att sättet ändrar sig under tidens gång - idag verkar det vara mest fokus på barnstamning under mottot; ”bättre att stamma i bäcken än i ån.”

Med kunskap och ambitioner från stamning och stamningsproblem och från kamp och undvikanden till någonting annat, där tiden är viktig och den får göra sitt, kan man skönja Lennart Larssons önskan att få till stånd, och behålla, en välfungerande remittering vid barnstamning. Hans förlag Trannel lär leva vidare med föreläsningar och annat.

Jag tycker om folk med kunskap och ambitioner och som dessutom är resultatinriktade. Han menar att stamning inte kan elimineras men det kan stamningsproblem och hoppas att Stamningsförbundet upplöses år 20. . . Återväxten av stammande har med hans hjälp avtagit. Frågan är hur vuxna stammande har det?

Barn som stammar har han botat. Har han lyckade behandlingar på vuxna? Det tror jag. Intressant är att veta om han har ”botat” någon vuxen? Åtminstone är en botad, fått en ändrad identitet och det är undertecknad. Processen var tyvärr långvarig, en livsprocess med många inblandade i, men många bäckar små lär bli en hel å. Varför inte uttrycka mig på mitt eget vis, ett steg, ett litet steg famlande åt rätt håll.

Steget jag tog kanske inte var så litet med tanke på att det resulterade i att jag skilde mig från min sambo. Väldigt omvälvande. Det okända hägrade och mer tid blev det för arbete i stamningsföreningen i Stockholm, en ganska anseenlig insats. Livet blev efter dessa veckor i Åsa annorlunda – mycket dans men definitivt inte på rosor.

På den tiden var namnet P-club, förening för stammare. Vi var den första stamningsföreningen i världen. Eftersom det bara fanns vi i Sverige fungerade vi också som riksorganisation. Lennart Larsson var med från början. Han var både stammande och logoped och mycket intresserad. Han studerade stamning genom att befinna sig i det forum där man diskuterade stamning, både som talare och åhörare.

En av Lennart Larssons stamningsbroschyrer ”Stammar ditt barn?” misstänker jag är hans ”skötebarn”, en annan - ”Stammar Du” var den broschyr som vi samarbetade med gällande layout och tryckeri.

Han har också arbetat flera omgångar i Intensiv Stamningsterapi.

Lennart Larsson bildade familj, gifte sig med en logoped som efter många år övergick till psykologyrket. Han skapade titeln ”psykologoped”. De flyttade till Falun där Lennart verkade som stamningslogoped i 40 år.

På sid 33 i min bok tackade jag alla: ”Ni botade inte min stamning, men ni hjälpte mig till ett bättre liv. Några nämnda men ingen är glömd. Ni är verkligen värda all den uppskattning som jag tycker att ni förtjänar.”

DE TONGIVANDE HAR GÅTT I PENSION. Vad händer nu? Det verkar inte vara någon som vet. Intensivterapin är en logopedisk rikssjukvård som arbetar i det tysta. Under lång tid var de tongivande. Styrkan var att de hade tre behandlingstillfällen med varierande uppehåll med flera dagar i varje med uppföljning. Jag menar att bota stammande kan ta lika lång tid som problemet. Det är den kraftfullaste stamningsterapin i landet. Viktigt är att den lever upp till sitt rykte.

Är det logopeden som skall behandla stammande? Eller är det psykologer? Förmodligen båda grupperna. Börjar du förändra stamning till normalt tal kan du behöva stöttning, du springer inte vidare i livet, du stannar upp för eftertanke, vilket kan göra ont i själen.

Som jag skrev i min bok rekommenderar jag en veckas ID-terapi. Mullingstorps kursgård är också ett alternativ för de som inte behöver tänka på kostnaden. Allt är relativt men det kan öka perspektiven positivt.

Lennart Larsson är starkt fokuserad på stamning hos barn, även Stamningsförbundet med både barn och ungdomsverksamhet, likaså Intensivterapin. För övrigt anser jag att det är bra att de satsar på den kommande generationen. Är det så att allt detta fokuserande på ”terapi” och annat för dessa grupper har samma ”tänk” och som förs över till vuxenbehandling blir jag konfunderad.

Intensiv stamningsterapi kanske står vid en skiljeväg? Frågan är också vad Stamningsförbundets förhållningssätt till vuxna stammande är?

HAR LOGOPEDENS ROLL SPELAT UT när det gäller stamning? Är det så att man väntar på att Dr Per Alm skall servera lösningen på ett fat på stamning och stamningsproblem? – ett piller tre ggr per dag? Bli remitterad till kirurgen för en operation som liknar lobotomi? Det verkar som att alla har gett upp, vad är det man väntar på?

Stig Lindh har slutat stamma, han var en av de svåraste stammarna i Sverige. Varför har han slutat att stamma? Bra fråga! Han vill åtminstone dela med sig genom att skriva en bok om stamning, dessutom alla skriverier i Nyhetsbrevsom nu är uppe i 36 stycken. Titta gärna vidare på hemsidan: www.stamning.online.

Kan han, kan du - men du får inte ha stammat hårt alltför länge. Med mer resurser tror jag att fler skulle kunna bli botade. Vissa behöver utökat skyddsnät. Varför skall man satsa på vår lilla grupp som dessutom inte anser sig ha problem? Blir vi utslagna från arbetsmarknaden kanske vi möjligen kan erkänna att vi åtminstone har ett problem.

SLÄPPA TAGET OCH GE UPP KAMPEN: Siten lifequality4u.se - En mötesplats för kroniskt sjuka som söker livskvalitet, JA det sitter inte fel. Vi borde släppa taget ibland. Som grupp har vi olika svårighetsgrad av stamning, en del klarar sig alldeles utmärkt medan andra har betydande svårigheter. Stammande från den senare gruppen skulle potentiellt vid önskemål kunna få förtidspension om inte adekvat hjälp kan ordnas inom rimlig tid.

DET ÄR BARA JAG SOM VET VAD STAMNING ÄR - det finns en till – är det du?

INSTALLERA TELEFON-APP - för snabb åtkomst!

Stockholm 2014-01-15  

Stig Lindh

Författare, stamningsskribent

© Stig Lindh