|
STAMMA SÖNDER TÄNDERNA? Från att ”skaka tänder” till tandproblem! Ytterligare ett genproblem? Debuten som ung grabb började med att jag svimmade i tandläkarstolen – en stol som jag tillbringat åtskilliga timmar av mitt liv i. Som tonåring hade jag ett stort antal hål för att jag smuttat på CocaCola. Min hörsel är god, likaså uppfattningsförmågan, så jag vet hur en tandläkare talar, framförallt hur han arbetar. I början högaktade jag tandläkarna och berättade med skojfrisk ton: ”Jag är så försiktig med mina tänder att jag inte ens biter av en sup.” Som patient är man där för att åtgärda något som gått sönder. I början var det ”bara hål” som ofta fylldes med amalgam och som sedermera förbjöds för att det var ett höggradigt gift, dessutom placerat otäckt nära hjärnan. Med tiden upptäckte jag att det också kunde bli problem med rötterna. När väl tänderna är lagade så mycket att de liknar schweizerostar är det dags att byta ut dem mot stifttänder eller kronor som är beprövade metoder, vilket inte innebär att de har ”svagheter” som att stiftet placeras snett eller lossnar. Kronan sätts på nedslipad tandrest som är konformig, tandresten görs för liten eller att den försvagas och går av. Överlag är kronorna som cementerats fast tillförlitliga. När väl en tand saknas görs bryggor, ibland på ett felaktigt sätt, som när man inte tar hänsyn till att fästtänderna har olika rörlighet beroende på rötternas olika beskaffenhet eller att det på ena sidan sitter en hårdare tand typ implantat. Här kan man tala om tandläkarnas ”guldgruva” - sätta dit och ta bort guldbryggor. Som patient får man nöja sig med att sälja skrotguld. När väl tandläkare som patient kommit på att det krävs åtgärder som är mer hållbart återstår implantat. Det kan också vara så när tandläkaren tar egna beslut som att kosmetiskt slipa ned tänder får konsekvensen att belastningen i garnityret ändras med påföljden att en eller flera rötter spricker. Patienten ådrar sig här en kostnad för tandutdragning och implantatisättning med olägenheten att gå med glugg ända upp till ett års tid. Implantat som behandling ökar. Ofta börjar det ned att kriterierna om både bra och rikligt med ben undersöks noggrant med avancerad och dyr röntgen. Många implantattandläkare har i dag problem med fel typ av titanskruv eller med att tandläkaren har bristande erfarenhet. Hundratusentals kronor har jag lagt ned på mina tänder. Frågan är varför inte broar, rötter och porslin håller? Jag har fem tandläkare: Remitterande tandläkare som är glad så länge jag inte återvänder - han som lagar hål och annat som skall fyllas i - han som gör mina rotfyllningar utrustad med kikare som delvis ersätter den rundfilade raspfilen - kirurgen som både drar och sätter dit mina nya implantatstift - sist men inte minst han ”protetikern” som sätter tänderna på titanstiftet, sätter på implantattanden och kronorna, slipar till tänderna så att tänderna passar med varandra, ett svårt arbete som inte alla tandläkare klarar av då exaktheten är på hundradelen av millimetern. När en brygga skall göras måste tänderna omkring det tomma hålrummet slipas ned. Eventuell krona tas bort med metoden vibrering och tång eller ett snitt i tanden med hål nedtill där tandläkaren för in en pincett och trycker uppåt, en metod som jag tycke är farligare då tanden kan gå av om innanmätet är av en dålig fyllning. Alla specialister på sitt område. Fem tandläkare låter mycket men faktum är att alla behövs. Tanken på min anekdot i början av artikeln om min försiktighet med tänder är läget följande: ”Nu berättar jag för mina tandläkare att mina tänder är så dåliga att jag inte ens kan bita av en sup.” Här har jag räknat upp en del vad en tandläkare kan tabba sig på. Skillnaden mellan hans kall och ditt och mitt är att om du eller jag gör fel gör vi om det gratis. Tandläkarna låter patienten betala. När patienten anser att en behandlingsskada inträffat har tandläkarna sitt speciella försäkringsbolag. Ett försäkringsbolag som efter ”utredning” talar om för dig att tandläkaren har arbetat på ett korrekt sätt med en vedertagen metod. Försäkringsbolaget har med stor sannolikhet inte ordet ”olycka”, typ slinta med borren, i sin vokabulär. Näsan kan inte bli längre. STAMMA SÖNDER TÄNDERNA? Min teori är att mina muskler som styr tuggandet är ovanligt kraftiga. Skälet är att all min stamning som jag presterat under livstiden gjort dem starka eller rent av urstarka. Mina käkar är som en stenkross, ursäkta jag menar porslinskross. Alla tandläkare som jag träffat säger åt mig att jag skall skaffa bettskena på natten. Under alla år som jag och min fru varit gifta har hon aldrig hört mig gnissla tänder. De tittar konstigt på mig när jag säger att ”rot och porslinskrossningen” sker på dagtid. Lite research visar att vi har fyra tuggmuskler intill de båda käklederna. När vi tuggar dras dessa muskler samman. Talmuskler och ätmuskler är delvis desamma, det senare är fler. Researchen är inte riktigt tillfredsställande, det kan faktiskt vara samma muskler som det handlar om. Vi som stammat länge vet att det finns mycket kraft i viss typ av stamning. Var anspänningen är som värst är enkelt att spåra, det är där du får muskelvärk, likaså ganska enkelt att åtgärda. Under lång tid var de i stamningsföreningen mina närmaste vänner. Formellt som informellt fick jag ta del av allt utom ”det allra heligaste”. Viss information gick in i ena örat och ut i det andra som till exempel: ”Han stammade sönder sina tänder.” Jag utesluter min ungdoms blypåverkan som jag har all anledning att frukta. Bly är farligt, inte minst i bensin, men mackägarna tvingades ta bort blyet ur det på grund av lång halveringstid. Skador kan dessutom ske på människans nervsystem. Uteslutningsmetoden säger mig att jag också skall utesluta tidigare rökning. Jag har stammat hårt, möjligen är det orsaken till mina superstarka talmuskler som kontinuerligt förstör tänderna. Förutom relaterad person är vi minst två till förutom jag som drabbats. Fyra är vi nu. Här kan finnas fler porslinskrossare. Hjälp gärna till att kartlägga detta, myt eller. . .? - Maila mig! JAG VET MER OM BLYFÖRGIFTNING ÄN VAD TANDLÄKARNA GÖR! NÄR DET GÄLLER STAMNING ÄR DET BARA JAG SOM VET VAD DET ÄR - det kan finnas en till – är det du? Stockholm 2014-03-1 Stig Lindh PS © Stig Lindh
|
