|
STAMNING HOS VUXNA - Patrique Rönngren från Stamningslogopeden PR i Stockholm och Andreas Knutsson från Stockholms stamningsförening delar med sig av sina erfarenheter i ABF-huset 16 april. Patrique Rönngren talar från sina erfarenheter och tankar. Synsättet är från sin logopedutbildning som är grundad på forskning. De erfarenheter jag har påverkar också min syn av vad man kan åstadkomma när det gäller stamning även värderingar i övrigt i livet. Det skall kunna finnas motivation, det kontrakt som finns skall följas. Skall man komma till ett stamningsresultat tar det lång tid. De stammande är olika och kan skilja sig åt väsentligt. Som behandlare har jag ett bredare perspektiv, jag ser hur det skulle kunna se ut. Klienten kommer med sina värderingar. Viktigt är att förklara för den stammande att det är ett arbete som skall göras. Relativt snart kan jag märka positiva förändringar. Att sluta stamma helt är inte realistiskt. Jag har haft ett par stycken som slutat stamma men då har behandlingen upphört. Jag vet inte om patienterna i dagsläget fortfarande är fria från sin stamning? Vilka förväntningar har jag som stammande? Man har det på olika plan. Rent känslomässigt vill man bli av med stamningen. Rent förnuftmässigt kan jag inse att det inte är realistiskt. Det kan upplevas som problematiskt. Inget svart-vitt resultat. Min erfarenhet är att om man arbetar aktivt med problematiken sker en förändring. Vad är ”normalt” undrade Patrique? Då från utgångspunkten att jag upplever mitt tal som avvikande. Om jag vänder på det hela, att alla i hela världen stammar, skulle du komma till mig? Nej, blir svaret. Min utbildning är bred, inte bara stamning, inte bli förstådd, dialekter, beteenden, taltempo, skenande tal, artikulation, talflyt, röstvolym och röstkvalitetet. Tal och röst är så mycket mer än stamning. Är stamning normalt? frågade Patriqe. Det beror på hur man tänker kring problemet. Stamning har funnits i alla tider. Om stamning inte skulle finnas skulle det vara onormalt. 4-5 % av barn och 1 % av befolkningen stammar. Tar jag mer plats när jag stammar? Det kan vara subjektivt. Viktigt kan vara att tala om att min stamning gör, att jag behöver ta mer plats tidsmässigt. Jag kan fråga klienten om de som inte stammar har flyt. Svaret brukar vara att de inte stammar. Hemläxor kan jag ge där klienten kan studera människors tal på TV, vanligt är att de tar om stavelser, pauserar, de flyter inte på hela tiden. Stavelserepetitioner är själva kärnan i ett stamningsbeteende. Ljudrepetitioner, förlängningar, blockeringar, hela ordet på en gång, pratar på den sista utandningsluften (residualluftsstamning). Alla dessa sätt är för den stammande ett undvikandebeteende som går ut på att inte stamma. Man vill inte att andra skall märka ens stamning, men det är att lura sig själv. När jag gick min utbildning fick jag lära mig att få den stammande att stamma på. Behandlingsinriktningarna är icke-undvikande eller flytskapande behandling. I dag hoppas jag att de nyblivna logopederna inte har svart/vit behandling. Själv plockar jag från båda riktningarna. Som klient bör jag vara medveten om att det jag gör, det gör jag för att komma vidare i talet, eller så är det så att jag försöker dölja min stamning. Patrique Rönngren menade att det var svårt att dra gränsen mellan stamning och inte stamning. Enligt Anders Lundberg är det stamning när repetitionen överstiger två eller tre gånger. Som exempel visade han en ishockeyspelare och rymdfararen Christer Fugelsangs tal och frågade om det var stamning eller inte? Mycket av stamning handlar om fokus på stamning. Kan man släppa på det är det bra. Jag försöker hitta olika former av behandling. Vissa är snabbare i sitt taltempo, andra är långsammare. Jag pratar inte om frivillig stamning i ett initialskede. Rent psykologiskt är den stammande i just detta ögonblick inte mottaglig för detta. I behandling kan man arbeta med mjuka starter, hårda vokaler mm. En förutsättning för ett bra tal är att dra ned på tempot. Man kan göra sig en otjänst genom att stanna upp i sitt tal. Med tiden kan man lägga på tekniker mm. Vad kan man göra med samtalsterapi? Det kan bli minskad oro, ökad insikt om orsak/verkan, nya perspektiv och motivation. Man kan ha olika syften. Är man ensam kan man fastna i sitt tankespår, man hittar ingen utväg. Genom att diskutera med mig kan det lugna och tankarna kan hitta ut från det slutna rummet. Ofta är man fast i olika föreställningar om hur den man talar med uppfattar mig. Har man stammat länge har man blivit bemött på olika sätt. Frågan är om jag skall jag låta andra människor begränsa mitt livsrum? Mina klienter är individer med olika erfarenheter och med olika förutsättningar - de har stamning i olika specifika situationer. Behandlingen handlar om en kombination av samtal och teknikgenomgång. Mekanisk träning är inte allenagörande. Bättre är att förändra attityder. Andningen behandlar jag inte, då jag anser att det är en följd av stamningen. Behandling i vardagen kan vara att börja arbeta i situationer som man känner sig trygg i. Vid simhopp börja inte överst på trampolinen. Då tappar du motivationen och det blir svårt att gå vidare. Det ökade talflyt och välbefinnande som kommer i en behandling bör man bevara genom upprätthållande av tekniker även i bättre perioder. DET ÄR BARA JAG SOM VET VAD STAMNING ÄR – oj, nu finns det fler. Åke Byström och Helena Wästlund skall ha eloge för vad de gör för att hjälpa stammande. Frågan är om Patrique Rönngren vet? Ja, jag är benägen att tro detta, jag blev imponerad av hans kunskaper när det gäller stamning hos vuxna. Lång tid har jag burit på känslan att det bara satsas på barn och ungdomar. Jag har frågat mig om de vuxna med etablerad stamning har någon hjälp att få eller är det så att man tycker det är enklast att de försvinner genom att leva klart. Läs mer i min nyutgivna bok ”Stamningsboken” på hemsidan Stamning.n.nu. 545 sidor fakta, forskning och fallbeskrivningar. Patrique Rönngren är mannen som tagit sig an den mest svårbehandlade gruppen, vilket jag högaktar. Ordet utmaning har han i sin vokabulär. Det verkar som att han utmanar sig själv också. Han vet vad stamning är, han vet också begränsningarna med att i ett behandlingsrum påverka en annan människa. Han kan ta den stammande ganska långt på min konstruerade StigLind©Talsteg. För att komma ännu längre behöver han ha de stora resurser som behövs och som han inte har. ”Årets logoped” är den utmärkelse han har och som jag tycker att han lever upp till. Glad Påsk Stockholm 2014-04-21 Stig Lindh https://stamning.n.nu https://n.nu/?referrer=stamning.n.nu |
