Per Alm är forskare i logopedi vid Institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet och har också studerat stamning med hjälp av hjärnavbildningsteknik. Han säger att studien är en intressant pusselbit i förståelsen av mekanismerna bakom stamning.

– Den ger stöd för att stamning har att göra med motoriken, eftersom de delar som man har sett skillnader i arbetar just med talmotorik, säger Per Alm.

De kinesiska forskarnas nya studie kan alltså ge ledtrådar till vad som är annorlunda i hjärnan hos den som stammar.

Forskarna jämförde hjärnstrukturer hos stammande med icke stammande och rapporterar bland annat att en del av hjärnbarken som anses vara inblandad i tal, är tunnare hos stammande än hos icke stammande.

Men Per Alm säger att det är oklart vilken betydelse det har, eftersom mycket tyder på att stammande tenderar att använda båda sidorna av hjärnan för talkontroll, till skillnad från majoriteten som främst använder den vänstra.

Den här typen av studier kan också ge ledtrådar till vilken typ av behandling som fungerar bäst mot stamning. Men ett problem är att det inte alls är säkert att det som fungerar på talkliniken kan överföras till dagligt tal. Och det gör studiens resultat osäkra, säger Per Alm.

– Jag tror att man kan uppnå förändringar väldigt snabbt med intensivbehandling, men frågan är ju då vilken varaktighet man får, men jag tror själv att intensiv träning är något man bör undersöka närmare i framtiden.

Talträningen i den kinesiska studien förändrade också aktiviteten i delar av hjärnan och det tolkas som att träningen dämpade en överaktivitet, som man tror att stammande behöver för att kontrollera talet. Det kan också vara så att hjärnan har lärt sig att arbeta mer effektivt.

Mycket är fortfarande ett mysterium när det gäller stamning och det finns ännu ingen enighet i forskarvärlden om vad avbrotten i talet beror på.

– För stammande så är det just det här motoriska som bryts, alltså de vet vad de vill säga, men sedan när det ska ut genom munnen så blir det stopp någonstans. Vi behöver mer kunskap om vad som exakt händer den bråkdel av en sekund då talet förbereds. Det är där som det vid stamning går fel.

Referens: Lu et al. Neural anomaly and reorganization in speakers who stutter. Neurology 14 augusti 2012;79:625-632.