NYHETSBREVEN ÅR 2013

NYHETSBREV NR 19

År 2013 inleddes med omfattande redigering av hemsidans initialsida. Mitt andra år som Nyhetsbrevets stamningsskribent får mig att känna att det är en snöboll i rullning. Du får gärna hjälpa till att få den större. Tipsa gärna andra om att www.stamning.online finns till stamningsvärldens beskådande. Allt som har med tal att göra tas upp till granskning. Årets första Nyhetsbrev börjar med Mindfulness. På svenska med den talande titeln ”Medveten närvaro”.

MINDFULNESS

Livets resa är inte alltid så lätt. Ibland kan det kännas bra att få lite vägledning. Mindfulness är ett förhållningssätt som kan underlätta tillvaron.

Mindfulness är något som jag kan och inte bara försöker praktisera. Jag vet verkligen vad det handlar om. Överraskande var att råka på det på Costa del Sol. Marta Tendaj berättade proffsigt:

”Mindfulness härrör från buddistisk meditation och har stor relevans för nutidens liv. Den underlättar att leva i nuet utan inre stridigheter, trotsighet och kamp. Med enkla övningar övar du upp uppmärksamheten och medvetenheten. Du lär dig att komma bort från oro och lönlösa grubblerier och fokuserar på det som är väsentligt. Du tar vara på nuet, ökar din förmåga att uppleva, förstå och njuta av livet.”

Det som imponerade är att hon har startat upp en kursverksamhet kring ”Mindfulness”, som terapi.

Mindfulness ligger mig varmt om hjärtat. Kanske är det alla mina meditationstekniker, som jag genomgått, som format mig. Allt som händer sker i realtid. Jag gör det därför att min önskan är ”förändring”. Det är nu som det skall ske, inte i morgon, inte om en månad, inte om fyra år. Det är NU.

Psykologins fader Freud skulle förmodligen vända sig i sin grav och uttrycka ”ve och fasa” om han visste, vad som pågick – utveckling eller avveckling av hans teorier?

Vad kan hindra mig? Rädslan? Ja, den känns i hela kroppen. Men tänk om jag tappar kontrollen? Vad skall man tycka? Tankarna virvlar runt i huvudet. Enklast är att inte göra någonting. Fördelen med att inte göra ”ingenting” är att då kan man inte heller ha gjort fel. Rädslan är ett ”spöke” som både kan hindra och ändra på det mesta.

Rädslan, här kallad ”spöket”, är ett obehag som du får dras med till den ger sig. Är du stammande upplever du rädslan oftare än vad du kanske vet om. Du upplever rädslan vid varenda stamning, medvetet som omedvetet.

Detta ”spöke” ger sig inte om man inte ”arbetar” med det, så det gäller att agera, trots att den ”flåsar en i baken” – vad vet bara du. Med detta hoppas jag, att jag lyft upp rädslan till en regel – och den har minst ett undantag, även denna.

Rädsla är själva grundorsaken till att vi stammar. Allt annat är pålagringar. Om det inte är rädslor i nuet är det av tidiga händelser, som gett rädslor och som sitter kvar och ”spökar” i våra sinnen. Rädslor gör att vi blir spända. Det vi kan göra är att spänna av och det gör vi när vi sover och mediterar.

”Mindsfulness” handlar om att göra sig känslig för att kunna uppleva livet, ta det till sig och göra det som tilltalar en. Det är ett förhållningssätt som innebär, att det som är gjort är passé - kvar finns nuet. Kanske är det också en del i en värdegrund. I vissa kretsar kan man höra: ”Här står vi - nu går vi vidare”.

Avgränsningen i ”Mindfulness” är skiljelinjen mellan då och nu. Fokuseringen är omedelbar. Det betyder inte att jag som ung eller äldre inte skall se på framtiden, jag kan ju snegla på den, ha kvar mina långsiktiga mål.

Vid telefonering bestämmer jag mig för att jag verkligen skall tala med den personen som jag ringt upp. När jag sitter med telefonluren i handen och väntar på svar skall ingen tveksamhet råda, annars avslutar jag samtalet omedelbart. Det hindrar inte att jag kan tala med inneboende rädsla. Med detta stänger jag alla flyktvägar. Det jag berättade var bara ett exempel på praktisk tillämpning av ”Mindfulness”, som kan appliceras på annat.

Hur länge jag i verkliga livet hållit på med ”Medveten närvaro” vet jag inte. Förr var honnörsordet Carpe diem, som dessutom uttrycks i en av mina böcker. Läs gärna mera om detta i min bok: ”Är stamning något att haka upp sig på?”

Det finns två tillfällen som man inte kan eller bör göra någonting – i går och i morgon – lev i dag!

Mina egna grubblerier om jag har framtiden framför mig eller bakom mig får jag ha för mig själv. Det jag vet är att DET ÄR BARA JAG I HELA VÄRLDEN SOM VET VAD STAMNING ÄR, möjligen en till - är det du?

Uppskatta det du har och ta hand om DIG så att du kan ta hand om ANDRA.

Tillsammans skall vi bitvis, var fjortonde dag, tränga in i stamningens gåta, men bara om du vill.

Stockholm 2013-01-15

Stig Lindh

författare, stamningsskribent

Du stöder mig om du lägger in min länk www.stamning.online på din hemsida – tackar ödmjukast! Dela gärna min ”site” med andra. Berätta gärna att jag finns och be dem prenumerera på Nyhetsbrevet från hemsidan, det kommer till din e-brevlåda automatiskt, utan kostnad.

©Stig Lindh

PS - Fyll i din e-mail där det står "[email protected]" och tryck på knappen nedan så får du Nyhetsbreven direkt till din e-låda.

NYHETSBREV NR 20

Av en händelse var jag på Gustav Liljegrens hemsida. Jag läste delar av det jag tycker är en översättningsbedrift, dessutom har han lagt till egna kommentarer. Min bok: ”Är stamning något att haka upp sig på?” (2007) kan mycket väl vara inspirationskälla till fördjupandet av den forskning som finns tillgänglig. Irriterande är att forskningen är minst 40 år gammal. Det blir inte bättre av att då Charles Van Riper skrev boken var det redan ett resultat av ”gammal” forskning.

GIGANTERNA

Framför allt är det Charles Van Ripers bok The Treatment of Stuttering (1973) som Gustaf Liljegren har gjort översättning av. Han täcker dessutom upp med andra forskare. Förväntningen på att få läsa material som jag känner igen är stor. Charles Van Riper är nog den som vurmar mest för icke-undvikande-terapi.

BIBELN som jag kallar den är översatt, åtminstone delar av den. Det tackar vi Gustav Liljegren för. Lite betänksam är jag över att de övriga forskarna fått komma in och fylla upp. Jag kan tänka mig att sidorna fyller ett hål där den stamningsintresserade kan hämta inspiration från.

Jag skriver in en länk på min hemsida www.stamning.online att Gustav Liljegren hemsida existerar.

Charles Van Riper har tittat inte bara på stammande människor. Inledningen handlar om bestämt betéende, något som jag förknippar med normaltalande personer som har pondus. Här framställs det som ett handlande som är oförenligt med ångest, och dessutom kanske ett lika effektivt sätt som annat att göra sig avspänd.

Stamningslitteraturens giganter menar att stamning uppstår i en närmande-undvikande-konflikt mellan att vilja prata och att vilja vara tyst. Det låter sunt, vågar man inte fullfölja det man tänkt kan det bli en konflikt. Jag tycker att en signal skall åtföljas av ett handlande. Bestämt beteende finns i vissa terapier som en naturlig del.

Charles Van Ripers elever blev också mycket kända. Courtney Stromsta var en av dem och som av någon anledning började agera på egen hand. Hjärnstammens funktion och de centrala hörselbanorna ville han finna svaret på stamningens gåta. Han lanserade teorier om dopaminbrist, något som vår svenska forskare Per Alm utvecklat vidare, dessutom började han manipulera med startljuden. Stamningen sågs som ett ofrivilligt avbrott mellan första och andra ljudet i första ordet i meningen, eller vid stamning - återstart. I talträningen gällde det att förbereda andra ljudet före det första.

Denna gigant, Courtney Stromsta, hade jag nöjet att både möta och lyssna till i Stockholm. Dessutom startade vi upp en Stromstagrupp som träffades en gång i veckan i Stockholms Stamningsförenings regi. Två år höll vi på. Om du vill veta mera om Stromstaterapi rekommenderar jag dig att läsa min bok: ”Är stamning något att haka upp sig på?”

Courtney Stromsta lärde sig en bra terapi men knåpade ihop en annan som enligt min mening är lättare att ta till sig. Han var verkligen ”olydig” men relationen dem emellan var respektfull. Jag tycker att han är värd en egen bok i BIBELN?

Tiden har hunnit ifatt mig. Återigen har jag fått möta de gamla stamningsforskarna. Dessutom har de svaret på varför vi stammar – kunskapen finns dokumenterad. Problemet är att varje liten åsikt de kommit fram till drunknat i informationsmassan. Dessutom är varje liten del mycket omfattande om det omsättas i praktisk tillämpning. Tar man inte tag i informationen på ett professionellt sätt blir ingen bättre. Bot skall vi inte ens tala om.

JAG ÄR DEN ENDE SOM VET VAD STAMNING ÄR - det finns en till - möjligen är det du.

Jag lärde mig läsa noterna, jag infogade dem och lärde mig att spela på ”instrumentet”. Hur det gick till kan du läsa i min bok: ”Är stamning något att haka upp sig på?”

Du talar bättre än vad du skriver - sa en vänlig själ. Jag tog det som en komplimang.

Om Ni vill hör ni av mig om 14 dagar.

Stockholm 2013-02-01

Stig Lindh

författare, stamningsskribent

Du stöder mig om du lägger in min länk www.stamning.online på din hemsida – tackar ödmjukast! Berätta gärna att jag finns. Dela gärna min site med andra. Visa gärna på hur de kan prenumerera på mina Nyhetsbrev, som är från hemsidans högra board.

©Stig Lindh

NYHETSBREV NR 21

Långt tillbaks i tiden var det en kvinnlig medlem i stamningsföreningen som var alkoholiserad, likaså en man som kände sig frustrerad och menade att han hade två handikapp. Utanför stamningsföreningarna är det en och annan stammande som har behov av att fylla på sitt dagliga behov av alkohol. Min erfarenhet av att se stammande använda droger är inte mer än hos andra människor. Frekvensen drogmissbrukare kan däremot vara mindre än populationen i övrigt.

STAMNING OCH DROGER

Mitt inträde i stamningsföreningen började för många år sedan med att jag bjöds hem till Stockholms ordförande på julfest som var drogfri. Om stamningen var stämningen vill jag låta vara osagt, men med lättare tilltugg klinkades det på gitarr. Till detta ackompanjemang sjöngs det. Alla kunde vara med och alla kunde sjunga utan ansträngning. Stamning existerar inte i dessa sammanhang under förutsättning att de inte börjar använda sång som kommunikation.

När jag skrev boken ”Är stamning något att haka upp sig på?”, se gärna min hemsida www.stamning.online , förvånades jag över de stammandes nyfunna intresse för piller i stamningssammanhang. Det skrämde mig. Själv var jag med i en undersökning där ryktet säger att en av deltagarna blev pillerberoende. Ännu ett rykte, forskarna söker ett piller som gör att stamningen försvinner. Det talas till och med om ett piller, som kanske inte är vad man kallar en drog, däremot av typen blockerare. Av namnet framgår det att den blockerar någonting. Hur den skulle blockera en stamning känner jag inte till. Jag återkommer när forskningen kommit längre. Enkel och bekväm bot för etablerade stammande finns tyvärr inte idag.

När nu några år har gått tror jag intresset för piller har minskat. Forskare har kommit fram till att det är bättre att vara utan. Vissa gjorde stamningen värre, andra visade sig ha biverkningar som översteg fördelarna.

Varför tar vi droger? Varför har vi gjort det i alla tider? Frågorna är många. Alkoholen är farlig av det skälet att den är så utbredd. Knarket för vad man kan uppnå av inre upplevelser en kortare tid.

Effekterna är skiftande beroende på drog och vad man vill uppnå. En del är ”tunga”, psykotiska eller ”lätta”, de som betraktas som ”harmlösa” är de som anses vara inkörsporten till de tunga.

I och med att jag bor i Stockholm kan man inte undvika att komma i kontakt med de som knarkar. En kille diskuterade med mig om de effekterna av de olika substanserna. Jag berättade att jag var en inbiten meditatör, det ”bet”, han avundades mig. Själv hade han tagit sina examina med hjälp av Amfetamin, det hjälpte honom att tänka bättre på tentorna.

Mitt umgänge är med alla. Jag mediterar i alla typer av kyrkor, hälsar på alla. Jag hälsar också på Kungen när våra vägar korsas. Det har till och med hänt att Kungen hälsat på mig först, som i sig var en speciell känsla. Men det hindrar inte mig att sluta säga orden: ”Nu skall jag roa mig Kungligt.”

Där jag mediterar fanns det en kille som deltog, han satt bredvid mig, han var fullproppad med heroin. Under de 20 minuter vi mediterade höll han på att ramla över mig gång på gång. Trots omaket att ha honom intill sig var vi två vinnare – jag fick inte honom över mig och han dog inte av överdos - i alla fall inte då.

Skärrad tog jag ledaren för seansen åt sidan för jag ville veta. Hon svarade: ”Jag har själv knarkat - kan man inte sluta dör man.” Hon visste för det hade hennes bror gjort.

I samma grupp men vid ett annat tillfälle hade jag upplevt en man som var ”stupfull” men uppträdde nyktert – också ett skrämmande möte.

Anledningen till drogandet kan vara en önskan om att ”tappa” sin vardag, ha ett rus som fest, få en kick, bristande självförtroende, ångest, oro, övergrepp mm.

Effekterna kan vara goda i början, ibland ända upp till sex månader innan de avtar. Kroppen ropar efter mer och mer. Det som börjar med lycka slutar i ”helvete” eller ”ond bråd död”.

Själv tycker jag inte om att gå in i dimman, inte heller fly vardagen.

JAG ÄR DEN ENDE SOM VET VAD STAMNING ÄR - det finns en till - möjligen är det du.

Stockholm 2013-02-15

Lev livet nu, men utan droger.

Om du vill hörs vi om två veckor.

Stig Lindh

författare, stamningsskribent

©Stig Lindh

PS - Fyll i din e-mail där det står "[email protected]" och tryck på knappen nedan så får du Nyhetsbreven direkt till din e-låda.

NYHETSBREV NR 22 - FORSKNING

Stammande individers attityd till stamning är ett examensarbete gjort av Karin Bergqvist. Titeln på avhandlingen är ”tuff”.

ATT TALA ÄR VISST GULD!

Karin Bergqvist examensarbete GIH på 47 sidor inkluderande enkäten till 81 personer är enligt henne själv INTE representativt då flertalet personer kom från Stamningsförbundets medlemmar eller liknande på ”nätet”. Dessutom frågades de ut om de hade forskat om stamning där svaret ja var 68 %, 11 % skulle kunna tänkas göra det.

Det övergripande syftet med studien var att kartlägga stammande individers attityd till sin egen stamning och stamning i allmänhet:

- Hur påverkar stamning individens agerande i olika sociala situationer?

- Skillnader i upplevd hälsa hos individer med lätt respektive svår stamning?

Introduktionstexten: ” Att tala är silver och tiga är guld, som det gamla välkända ordspråket lyder. Tänk om vi istället skulle säga att det är guld att tala. Kan det inte tyckas vara det värdefullaste vi äger, rätten till att yttra oss? Genom talet kan individen uttrycka vad han eller hon tycker och tänker. I informationen för Logopedprogrammet på Karolinska Institutet står det att ”förmågan att kommunicera med språk har en avgörande betydelse för livskvalitén” (Hägg 2011).” . . .

. . .”Sällan läggs det någon vidare tanke på talet, det går ju per automatik – varför då ödsla tid att tänka på något som fungerar utan vidare ansträngning? Du tänker inte på att du går när du går, att du sover när du sover, att du äter när du äter… etc. Låt oss därför tänka oss in i en värld där vi stöter på rädsla för att tala, i vetskap om att det inte är det lättaste som finns och att det inte alls går per automatik. I en värld där talet blir mer av en ansträngning med hinder än som ett rinnande vatten, tal med flyt. I en värld där talet synonymiseras med stamning, rädsla, ångest och undvikande beteenden. Vad gör du som individ, när du vet precis vad du ska säga men inte får fram orden? När du stoppas av att du inte får fram bokstäver, ord eller meningar? När du får beställa något annat än det du egentligen vill ha, just för att du inte får fram det ordet? För alla människor är inte talet flytande – allra minst för individer med stamning.”

I tankarna kommer jag osökt till den artikel som redaktör Joachim Trettin skrev i dåtidens KommUNIKation, en artikel som var så till grad späckad av ”avancerade ” ord att det inte gick att utläsa vad han egentligen menade, något som jag själv hade en tendens till när jag en gång i tiden var både okunnig och ovan att skriva. De stammande lyfte i alla fall honom till skyarna. Här kommer en 22-årig kvinna som skriver så man förstår. Med en glöd som bara en stammande person kan beskriva beskriver hon hur stammande personer upplever hälsa och välbefinnande med utgångspunkt från sin egen undersökning där hon vill veta, hur andra stammande känner. Min förhoppning är att hon får det erkännande, som hon så väl förtjänar.

National Stuttering Association utförde 2009 med 1235 individer kan som stöd läggas till hennes egna 81 personer, vilket ökar faktagrunden. Resultatet av studierna visar att stamning inskränker negativt på familjeliv, skola och arbete, vilket innebär att stamning kan inkräkta på hälsa och välbefinnande.

Krasst handlar det om hälsan i det som jag beskriver ”de två benen” familj och arbete. Det kan ni läsa mer om i min bok: ”Är stamning något att haka upp sig på?” Du kan tanka ned den från min hemsida: www.stamning.online .

Karin Bergqvistskriver att många stammande individer upplever att de blir bemötta på ett visst sätt pga. att de stammar:

”Reaktioner som ger negativa känslor: Flertalet respondenter blir ledsna, arga eller besvikna när människorna de pratar med ”härmar”, ”skrattar åt”, ”tittar förstående på”, ”ser besvärade/obekväma/stressade ut”, ”ser ointresserade ut” eller ”lyssnar inte” och när de ”tittar bort”. Många skrev och berättade att de påverkas negativt då den som de pratar med beter sig på sätt som att den ”tycker synd om”, tror man är nervös” och därför ger råden att ”andas” och ”ta det lugnt”.”

Karin Bergqvisthar refererat Stamningsförbundets definition om stamning, en definition som jag inte har något att invända mot, däremot personerna Robert och Daniel, Stockholmare med alias-namn. De fick en av undersökningens huvudfrågor om de ansåg att stamning hör ihop med hälsa och välbefinnande. Robert är logoped, med erfarenhet av stammande personer, ansåg att stamningen begränsar den stammandes liv. Robert: ”Är det så att man går runt och är orolig för varje social situation så bör det väl gå ut över hälsan. Det borde väl vara en del av det.”

Ledande person inom Stamningsrörelsen kontaktades för upplägget - personer som känner ansvar för det historiska, samt viljan att ta del och lära sig av årtiondens läsning av litteratur, och nu ta del av det som Karin Bergqvist skrivit.

Stamning verkar vara något psykologiskt. Karin Bergqvist refererar: Det är väldigt vanligt att stamningen blir mer påtaglig i situationer där man ska tala med en person som är överordnad en själv, någon kontakt som är viktig eller någon man har stor respekt för, någon som man är rädd för exempelvis. (Lundberg, 2005 s.15ff).

Extra intressant är att så många tycker att stamning upplevs som någonting negativt. Att träffa andra som stammar upplevdes däremot som positivt, vilket betyder att nästan alla stammande tyckte likadant.

Däremot kan jag uppleva hennes forskning om stamning som bilaga till själva enkäten – en fantastisk research i kombination till stilistiskt nedtecknande av fakta som finns av vad som är tillgängligt i litteraturen. Karin Bergqvists har verkligen visat klass. Jag hoppas att avhandlingen resulterar i högt betyg.

För övrigt tycker jag att kunskap inte bara kan erhållas genom universiteten och genom forskning. Deltagandet i otaliga terapier och annat borde vara något att ta fasta på. Många gånger är det nog så att forskare bekräftar vad som kommit fram i klinisk prövning.

JAG ÄR DEN ENDE SOM VET VAD STAMNING ÄR - det finns en till - möjligen är det du.

Stockholm 2013-03-01

Om du vill hörs vi om två veckor.

Stig Lindh

författare, stamningsskribent

Du stöder mig om du lägger in min länk www.stamning.online på din hemsida –tackar ödmjukast ! J Berätta gärna att jag finns. Dela gärna min ”site” med andra. Visa gärna på hur de kan prenumerera på mina Nyhetsbrev - det gör du från hemsidans högra board.

©Stig Lindh

LÄNK TILL UPPSATSEN: http://www.uppsatser.se/uppsats/7d4d4607c7/

NYHETSBREV NR 23

Axel Schulman - f d stammande som hade en stamning som klingat av – gör en enmansshow om sitt bekräftelsebehov.

- Jag har en daglig kamp mot bekräftelsebehovet – detta djupa avgrunda hål som bara kräver mer och mer – jag skäms.

Men han är inte ensam. Behovet av att bli sedd och få bekräftelse har inte förändrats över tid.

BEKRÄFTELSEN

Världens stamningsföreningar visar gladeligen upp alla stammande kändisar. Där kan meningen även vara ett uppvisande av att här har vi en stammande som dessutom är framgångsrik.

Rampljusets folk är ofta skådespelare. Vem har inte hört talas om Edvard Persson – ”Allt ljus på mig”, eller Ernst Hugo Gäregårds enorma behov av att vara i rampljuset. Han var en tvångsmässig ”scen stealer”, som tog för sig av uppmärksamheten. Teamet bakom honom låste till och med in honom på sitt rum för att han inte skulle rusa in på scenen i otid.

Berömt citat: ”När jag kommer upp på natten för att ta en smörgås, det tar bara en ljusstråle från kylskåpslampan för mig att börja agera.”

Till offentligheten riktar de sin uppmärksamhet eller är det uppmärksamheten som undergräver bekräftelsebehovet? Det är fler än skådespelare som bekräftar sig:

Män och kvinnor söker bekräftelse via Facebook, kanske skall utseendet bekräftas eller som den lite udda och anonyme kvinnan som kallar sig för ”Vamp:”

- Jag njuter av att kåta upp män. Klär mig ofta lite utmanande och njuter av deras blickar. Sexchattar ofta med de män som jag hittar på nätet. Jag tycker om när de berättar vad de vill göra med mig. Däremot träffar jag inte dem då jag har fast förhållande men njuter av den bekräftelse som jag får.

Relationsbekräftelsen är mer rumsren än referatet ovan. Kanske inte helt enkelt i praktiken men det går ut på att man behandlar andra som man själv vill bli behandlad. Strör vi omtänksamhet och kärlek omkring oss ökar chanserna att få någonting tillbaks. Det kan man göra genom att vara medvetet närvarande och lära känna partnerns intressen. Mer omtanke kan också resultera i ökad samhörighet och att relationen blir djupare.

Sedd och bekräftad är honnörsorden. Vi vill vara duktiga, omtyckta och accepterade. Mycket av det vi gör går ut på det. I det offentliga rummet kan vi till och med inta olika roller i vår strävan att bli bekräftade. Ett sätt kan vara generositet – ge och ”leverera”, få tillbaks något av det jag själv så väl behöver.

Frågan är om vi överlever utan bekräftelser? TVs Skavlan gästades av Ed Stafford som varit ensam och utan ägodelar på en öde ö i två månader. Han sade att ensamheten kom omedelbart, det fanns ingen att visa upp sig för, ingen att bekräfta eller få bekräftelse ifrån. Han lade ut en ring av stenar och satte sig i mitten. Det kunde han göra flera gånger om dagen. Omedelbart infann sig problemet med att få i sig vatten. På en höjd kunde han finna en droppe vatten var 20e minut, men till slut hittade han cocosnötter innehållande vatten. Naken kom han till ön men valde att skyla sig med något som liknade kläder, inte enbart för att han spelade in sig själv på film. I dagarna visas det i Discovery chanel.

Författaren Hjalmar Söderberg skrev följande i sin bok ”Doktor Glas” från 1905:

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill inviga människorna i någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Vi riskerar att bli besvikna om vi ständigt traktar andras bekräftelse. Bättre är då att lyssna inåt på sina behov, likaså acceptera att man mår dåligt ibland.

Bekräftelseskalan finns. Det idealiska ligger på mitten av ytterligheterna ”för lite” och ”gränslöst”. Vid ”för lite” får vi fylla på.

Min bok: ”Är stamning något att haka upp sig på?” www.stamning.online kan du läsa om hur du blir ”Mr lagom”.

Jag önskar Axel Schulman lycka till med hans föreställning på teater Maxim i Stockholm. Jag hoppas få tid till att bevista den.

DET ÄR BARA JAG SOM VET VAD STAMNING ÄR. Det finns en till – är det du? Eller kan det vara Axel Schulman?

Bara om du vill så hörs vi åter om fjorton dagar.

Costa del Sol 2013-03-15

Stig Lindh

Författare, stamningsskribent

NU HAR DU CHANSEN ATT BEKRÄFTA MIG. Alla mina gratisprenumeranter kan göra det genom att visa sin generositet och ordna en prenumerant var till mig. Om du vill visa stöd eller omtanke på annat sätt är även det fullt möjligt. Du kan stöda mig om du lägger in min länk www.stamning.online på din hemsida – tackar ödmjukast! Berätta att jag finns. Dela min ”site” med andra. Visa på hur de kan prenumerera på Nyhetsbrevet – de gör det från hemsidans högra board.

NYHETSBREV NR 24

DAF/FAF-apparatur som fördröjer eller på annat sätt modifierar talet har under en längre tid funnits på marknaden. De som prövar dem upplever dem som talhjälp. Efter en tid slutar de att använda dem, till och med lämnar tillbaks dem om inte innehavet varit länge. En av anledningarna är att de varit både klumpiga och dyra. Tydligen har det känts bättre att vara utan dem.

Framtiden är en annan, apparaturen har gjorts osynlig och kostnaden är ringa. Nu återstår frågan om de stammande vill ta hjälp av apparatur eller utmana ”tjuren” på gammalt hederligt vis. Tekniken finns och framtiden med den. Jag lovar - utvärderingen kommer att bli intressant.

TEKNIK I FRAMTIDEN

Vem kunde tro att vi alla skulle ha en telefon i fickan, en telefon med eget nummer, vi kunde nå varandra när som helst. Inte ens min vän pianostämmaren Tony Henriksson år 1976 kom till Intensivterapin i Åsa med sin ”mobila” telefon som i storlek var som ett bilbatteri. Kanske var det just för att tala bättre i denna tingest.

Nu pratas det i telefoner överallt, i tid och otid. Som icke inblandad är jag degraderad till icke-person, trots att samtalet oförskyllt avlyssnats. Det knappas på smartphones överallt, på caféer och på andra ställen. På tunnelbanan är det tre av fyra som sitter djupt tittande i sina displayer. I dag finns det en uppsjö av aktiviteter att sysselsätta sig med i dessa telefoner.

Apples iPhone är i dag marknadsledande, men de får se upp så att de inte går samma väg som Nokia, för i dagarna lanseras en ”lur” från Samsung, som pressen kallar iPhone-dödaren.

På datorfronten har det hänt mycket men inte på senare tid. Fortfarande ligger lagringskapaciteten på 750 mb eller en terrabyte på inbyggd disc. Datahastigheten har inte ökats nämnvärt, trots att man utvecklat datorer med gigantisk hastighet. Glädjande är att USB minnena blivit så små att man kan ha dem på sin nyckelring utan att tycka att de tar upp för mycket plats.

Tsunamin i Japan resulterade i recidiv. Försvann gjorde IntelCore i7 till glädje för AMD renässans. Nu har den återkommit, men det konstiga var, att pressen inte uppmärksammade vad som hänt.

Bilindustrin däremot har börjat komma alltmer. Det började på 80-talet när bilindustrin började göra bilar med katalysator och farthållare som gick under benämningen ”lull-lull”. I kupén blinkades det som på ett tivoli och med en motor som var så tyst att den inte hördes. Elektroniken var omfattande och det svenska folket skakade på huvudet, men elektroniken höll, till och med längre, mycket längre än det mekaniska. Biltillverkarna hade svårt att ta till sig den nya tekniken, de där bilarna som det till och med fanns en databox i. Det här var på den tiden som Volvo kallades för traktor och nu började de dessutom göra skäl för namnet. De hade svårt att tänka sig bilar som inte behövde skiftnyckel.

I dag har Volvo kommit ifatt med hybrider och elbilar, de har idag förstått att man kan sätta in data överallt som styrning, radar som läser av framförvarande trafik och som varnar föraren vid utebliven reaktion bromsar bilen sig själv, antisladd, backvarnare, döda vinkeln-varnare, parkeringshjälp mm. Fler hybridbilar kombinerar sin förbränningsmotor med system för återvinning av den rörelseenergi som uppstår vid rullning/bromsning. Bilens dator blev allt större. I samarbete med Vattenfall har de börjat bygga elbilar och sätta upp elstolpar. Det talas om att bygga speciella ”elbilsvägar”. Detta är vad marknaden kan erbjuda. Men elbilstekniken är fortfarande i sin linda.

År 1917 kom de första elbilarna. Batterierna som då var den svaga länken gjorde att de bara kunde köra 6 mil, idag nästan 100 år senare, är batterierna fortfarande den svagaste länken och kapaciteten är uppe i 15 mil (i praktiken 10 mil). Det som kan försena lanseringstiden av hybrid- och elbilar ytterligare är att bensin och dieselmotorerna blir allt effektivare, vilket kan tala för att elhybriderna består många år till. Industrin beräknar att när prisnivån på de renodlade elbilarna kommit ned till dagens prisnivåer har det förflutit 5-20 år.

Bränslecellsbilar – är det framtiden? Det är bilar som drivs med vätgas. Ur avgasröret kommer vatten istället för rök. Tekniken har varit på gång länge. För några år sedan visade Mercedes Benz upp några bilar på Sergels Torg i Stockholm. Tystnaden var påfallande tills Hyundai talade om att de tror att genombrottet för dessa bilar kommer om två år.

Volvo utvecklar sin egen motor. Det är inte bara Hyundai, även GM och minst sex andra företag som i samarbete utvecklar vätgas och tycker att det är det starkaste alternativet till fossila bränslen. De väntas kunna sälja vätgasbilen år 2015. Då räknar man med att ha löst problematiken med dålig livslängd på bränslecellerna från idag 50 000 till 200 000 kilometer. Om vätgasen i dag kostar 15 euro per kilo vid tankstället, kan den kosta 10 euro per kilo år 2015, 6,6 euro per kilo 2020 och 5 euro per kilo 2030. Bilen är tänkt att tankas på dagens bensinstationer. Är du ”stadd i kassa” kan du köpa den om två år.

Ibland hinner inte tekniken med sig själv, som då den under pågående lansering är skrotfärdig. Kablar grävs ned i byarna för bredband samtidigt kan medier sändas i luften via mast. Kan de samsas eller är det något av dem som försvinner?

Dagens Nyheter investerar 3,6 miljarder kronor på en ny tryckpress med ökad kapacitet. Detta gör man trots att en del av marknaden går över till digitalt läsande som man kan anta ökar när läsplattorna genom nanoteknik blir både tunnare och böjbara.

Kort handlar nanotekniken om att lägga in eller ta bort egenskaper i ett material så att det får de egenskaper som industrin eftersträvar. Vi har sett litet i salvor och kläder. Fönster som tvättar sig självt tror jag inte har kommit ut ännu på marknaden. Nanotekniken är en teknik som kommer att revolutionera mycket i världen. Bland annat får vi kläder i helt nya material.

3D-skrivarna tar priset på modern innovation. Gör så här: Tanka ned filen från nätet, skriv ut ”prylen” i lämpligt material, det kan vara från en plaststräng, sytråd, garnnystan eller lera, men även annat material beroende på vad skrivaren är konstruerad för.

Tekniken är så fantastisk att man kan ifrågasätta om den verkligen finns. Detta är inget aprilskämt, så ni får Nyhetsbrevet dagen innan första april.

Man kan designa kläder på datorn och sedan är det bara att skriva ut dem i bitar och montera ihop dem till ett riktigt plagg. Tekniken tillåter kreationer gjorda på artistiskt sätt med avancerade mönster, även med avancerade inbyggda ihåligheter.

Man kan anta att dessa 3D-skrivare med tiden blir så billiga att alla kan ha en hemma i bostaden. Hur går det med klädesföretagen? Förmodligen överlever en del av dem genom nischning, framförallt i vår ”verkstad” Kina.

Konstnärer är de som på ett tidigt stadium använder sig av tekniken, de skriver ut en form som de kan gjuta sitt alster i. Båtindustrin likaså med formar till hela skrov som skrivs ut i frigolit. Mest oroande är att den enskilde personen kan skriva ut delar till vapen. Sätts dessa ihop kan ett fullt skjutklart vapen ligga i handen på var man. Patronerna får du köpa på vanligt sätt. Det här går naturligtvis stick i stäv med president Obamas intentioner att minska på vapenbärandet i USA.

Tänk, vad tekniken livar upp folk! Vad tyst det skulle vara utan den! Är den inte förnöjsam?

Tyvärr finns det en baksida. DN har skurit ned sin personal från ca 1 450 till 189 personer. Det är mer än vanligt och beror på att hela branschen har digitaliserats. Men det ger också en tydlig fingervisning om att arbetstillfällena inte kommer att räcka till för alla människor. Servicesektorn kommer inte att kunna svälja alla överblivna. Frågan är vad de överblivna skall arbeta med?

Sverige har planer på att göra en ny, mycket dyr version av stridsflygplanet Saab JAS 39 Gripen. Hur tänker vår försvarsmakt egentligen? Länderna i övriga världen tänker i alla fall kopiera USAs drönare som är förarlöst. I USA har man till och med långtgående planer på att bygga dem för civilt bruk.

Logopederna som arbetar med stamning kanske kan dra nytta av teknikens framfart. De kan hålla sig ájour med vad som händer genom www.stamning.online .

Ett exempel till den logoped som funderar på att starta upp en gruppterapi: Samla deltagarna i en Facebookgrupp. Telefon och röstmemon är beprövade hjälpmedel. Videosamtal i grupp med eller utan bild är mer modernt. Ponera att logopeden vill frammana debatt kring ”Isbergsliknelsen”, då kan han printa ut isberget i exempelvis ett plastmaterial. Nu kan han be alla sina gruppdeltagare printa ut ett eget isberg. Mer intensivt kan diskussionen handla om på vilket djup under isbergets yta problemen sitter. I och med att någonting har hänt är isens bärighet bräcklig, djupet i sig berättar var och när problemet startade. Nu kan alla i gruppen åstadkomma ett eget isberg och lägga in sin unika berättelse visuellt.

DET ÄR BARA JAG SOM VET VAD STAMNING ÄR. Det finns en till – är det du? Eller kan det möjligen vara Axel Schulman?

Bara om du vill så hörs vi åter om fjorton dagar.

Stockholm 2013-03-31

Stig Lindh Författare, stamningsskribent

PS NU HAR DU CHANSEN ATT BEKRÄFTA MIG. Alla mina gratisprenumeranter kan göra det genom att visa sin generositet och ordna en prenumerant var till mig. Om du vill visa stöd eller omtanke på annat sätt är även det fullt möjligt. Du kan stöda mig om du lägger in min länk www.stamning.online på din hemsida – tackar ödmjukast! Berätta att jag finns. Dela min ”site” med andra. Visa på hur de kan prenumerera på Nyhetsbrevet – de gör det från hemsidans högra kant.

NYHETSBREV NR 25

Om stamning gör personen mer lycklig eller olycklig finns inte mycket skrivet om. Det man vet är att om man stammar mycket inte nödvändigtvis betyder att man är mer olycklig än den som stammar litet. Det verkar som om det finns en anpassning till rådande läge.

Läs gärna mera i min bok på www.stamning.online med titeln: ”Är stamning något att haka upp sig på?”

Många människor tänker på pengar när det talas om lycka. Frågan är om jag är mer lycklig som miljardär än som miljonär. Det är relativt enkelt att svara på. När folk har det mest fundamentala i sin försörjning med någorlunda förnöjsamhet i hamn handlar lycka om någonting annat. När det handlar om pengar är svaret - nej. Det var man eniga om i den diskussionsgrupp som jag deltog i. Mötet ägde rum i en av de svenskföreningar som finns på Costa del Sol. Här diskuteras normalt frågor som världen står inför, i dagarna är ämnet ”Spaniens autonomier”. Dagens ämne ”lycka” var inte speciellt anpassat till den kompetens som finns här.

Det kanske mest fantastiska är att jag är med i denna grupp, Stig med bakgrund som en av Sveriges svåraste stammande – en stackars pojke som var fånge i sig själv, en som inte ens klarade av att prata med sin egen mamma och som fick ta till en spark i golvet för att ”sparka ut orden”. Idag som deltagare på detta möte, med Sveriges och kanske en gång i tiden världens ledande gestalter som professorer, rika och stenrika människor med milliarder kronor i förmögenhet.

Trevligt är dessutom att en av dem söker ett visst samarbete med mig. Jag betraktar mig själv som en ganska ordinär människa med humanistiska egenskaper och som idag känner sig stolt över att vara både behövd och efterfrågad.

Mitt tal vid debattinläggen har idag inte en tillstymmelse till varken dold eller öppen stamning. Vad härligt det känns när talet flyter, att slippa alla dessa upphakningar. Vid tillfälle skall jag formulera vad som är stamning och vad som inte är det.

LYCKLIGA DU

Vad var det vi fick lära oss i skolan - vi som har varit med ett tag? Var det inte en aftonbön?

Gud som haver barnen kär se till mig som liten är.

Vart jag mig i världen vänder står min Lycka i Guds händer.

Lyckan kommer, Lyckan går, lycklig den som Lyckan får.

Vi förstod på ett tidigt stadium att lycka inte var någon självklarhet. Är det något som ilar förbi eller är det något som vi hoppas skall ila förbi?

Lycka är en känsla av välbehag. Lycka finns bara här och nu, vilket innebär att den kommer och går.

Lärarens lyckliga ögonblick kan vara när hon kommer in i klassrummet och har alla 30 elevernas blickar riktade mot sig.

Undersökningar visar att människor blir lyckligare av andra människor. Känt är också att djur gör oss lyckligare.

Lycka kan också vara att inte ha ont i kroppen när man har haft rejält ont, eller som jag vardagligt på skojfriskt humör uttrycker: ”Ta in hästen i vardagsrummet. När du väl tar ut honom från vardagsrummet kan jag lova att du är lycklig.”

Lycka är förväntningar. Tage Erlander vände på det hela: De stora förväntningarnas olycka eller som i Gamla Testamentet: ”Dog mätt av år”.

Lycka är så mycket. Tillit skapar lycka. Lycka kan vara att göra någon annan lycklig. Lycka är att föda barn. Lycka är en kemisk reaktion som yttrar sig olika - ett humanistiskt skeende, det kan komma när man minst anar det.

Idag mäts lyckan i 24 länder. Några av de lyckligaste länderna var förra året Norge, Danmark och Sverige. Norrmännen är förnöjda, kanske beroende på ett tolerant jämlikt samhälle. Årets mätning är mer oklar. Indonesien, Indien och Turkiet är i topp. Sverige är i mitten. Frågan är om inte mätningarna fått ändrade kriterier.

Forskningen skiljer på momentan och varaktig lycka. Kari Nars är en författare som skrivit en bok om lycka. Amerikanen i gemen är inte lika lycklig som tidigare. På en skala låg de tidigare på 2,5, idag på 2,2.

Forskning har visat att kärleken till en vän gör oss mest lycklig.

Vilka kriterier vi än har på lycka tror jag det är viktigt att värdesätta det liv vi har.

DET ÄR BARA JAG SOM VET VAD STAMNING ÄR - det finns en till – är det du? Finns du? Om du vill stilla din nyfikenhet är det enklast att du blir min gratisprenumerant.

Bara om du vill så hörs vi åter om fjorton dagar.

Stockholm 2013-04-15

Stig Lindh Författare, stamningsskribent

PS Du kan stöda mig om du lägger in min länk www.stamning.online på din hemsida. Berätta att jag finns. Dela min ”site” med andra. Visa på hur de kan prenumerera på Nyhetsbrevet. Ni gör det från hemsidans högra kant.

NYHETSBREV NR 26

Skolverkets Paula Hallberg, lärare och talpedagog, berättade 25 mars i ABF i Stockholm, att alla möjligheter finns att ge anpassning till stammande elever, de ingår i gruppen funktionsnedsatta. Särskilt stöd kan ges till elever som har svårigheter i sin skolsituation så att de kan nå upp till kunskapskraven. För elever med stamning skulle det kunna innebära anpassning till nationella prov, slippa muntlig presentation mm

STAMNING I GRUNDSKOLAN

Logoped Patrique Rönngren, med tretton års erfarenhet av stamning, berättade vad han kan göra för att underlätta för de stammande i skolan. Råden är bra och många, en del om högläsning, men även annat.

En stor fördel är om den stammande själv på ett aktivt sätt kan medverka till att kontakten med lärare, föräldrar och hans elevkamrater dryftar problemen tillsammans.

Skapa trygghet var först på listan på anpassningsåtgärder. Patrique Rönngren visade visuellt bild på badets trampolin och menade att man inte börjar med att hoppa från översta våningen, man börjar från bryggan och arbetar sig upp stegvis till toppen av trampolinen.

En del stammande är tysta i klassen, så tysta att inte ens läraren vet om att eleven stammar.

Patrique Rönngren menade att man kunde vid behov informera lärare och stammande om ett signalsystem. Vid handuppräckning gick det ut på följande:

Öppen hand = jag kan svaret men känner att det blir svårt att tala.
Stängd hand = Jag kan svaret på frågan, men vill inte tala.

Eftersträvansvärt var en tillåtande attityd, likaså att avdramatisera stamningen. Den grupp som Patrique Rönngren ansåg var mest i riskzonen är stammande förskolebarn i och med att de är i en kritisk ålder.

Patrique Rönngren menade att positiv utveckling inte krävde generella åtgärder då varje individ är unik. Viss anpassning i skolan är bra, skapa åtgärder i dialog mellan lärare och föräldrar, likaså stötta och utvärdera kontinuerligt.

Viktigt är att skapa trygghet för den stammande eleven inför skolstarten. Ge intyg och information till den blivande läraren, kartläggning, likaså eventuell uppmuntran till information till klasskamraterna. Undvika namnlekar, gruppsammansättningar i klassen och placeringen i klassrummet. Slutligen att skapa en tillåtande attityd.

Skall jag redovisa ensam eller med andra? Kan jag använda PowerPoint utan berättarröst eller röstmemo. Fråga om den stammande eleven får tillstånd till skriftliga kompletteringar?

INTE UNDER TIDSPRESS: Redovisa enskilt för läraren, Redovisa i mindre grupp? Helkurs? Halvkurs? Vilken turordning? Likaså läsa innantill.

Detta var några punkter som logoped Patrique Rönngren talade om.

Publikens frågor:

Utvikningarna var ibland långt ifrån ämnet men mycket nära hjärtat:

En av speciallärarna tipsade om att man skulle kunna bjuda in klassens elever till möte en i taget för information med den stammande eleven och logopeden.

Äldre man som utan stamning eller upphakning sa sig ha blivit gubbe men lidit av stamning i 45 år tills han kom på vad det handlade om. Om han fick berätta det i ett eget föredrag skulle vi få reda på det. Personligen är jag mycket nyfiken och ser fram emot att få lyssna på denne man. Om det är så att hans tillvägagångssätt är personligt är det bara för honom. Men tänk om det är så att fler kan följa hans väg, en väg som är framkomlig.

Motpolens företrädare, en man som stammade riktigt bra, menade att man skall vara snäll mot sig själv. Han menade att stamning tar bort ångest.

Två ytterligheter har satt ned foten – två, som jag ser det, lyckade exempel på hur man kan förhålla sig till sitt tal. Gå in på min hemsida, www.stamning.online och titta på StigLindTalsteg, var man kan placera in dem grafiskt.

Den äldre mannen ifrågasatte hur Patrique Rönngren kunde hjälpa stammande med endast en timmes behandling per vecka? Hjälper det någon? Han svarade att det var den hjälp som han och kommunen kunde erbjuda.

Uppskattningen av Patrique Rönngrens arbete har visat sig, 2009 utsågs han till årets logoped. Frågan är: Hur kan organisationerna omkring honom stötta det välgörande och uppskattade arbete som han gör för de stammande?

DET ÄR BARA JAG SOM VET VAD STAMNING ÄR - det finns en till – är det Patrique Rönngren.

Bara om du vill så hörs vi åter om fjorton dagar.

Stockholm 2013-05-01

Stig Lindh Författare, stamningsskribent

NYHETSBREV NR 27

PSYKOLOGISK PÅBYGGNAD PÅ NEUROLOGISK ORSAK

Under min tid som ordförande i Stockholms stamningsförening gavs uttryck för att stammandet var psykiskt betingad – rätt eller fel? Några av oss försökte skilja på primär och sekundär stamning. Vi var medvetna om att det fanns grupper av stammande som stammade av neurologiska orsaker – till exempel människor som varit med om en olycka och skadat huvudet. Vi var också medvetna om att utvecklingsstörda personer hade en förhöjd procentsiffra i statistiken.

Nu kan det sägas; dessa grupper kände vi ingen gemenskap med, de nämndes i förbifarten. Det kändes till och med pinsamt som stammande att behöva nämnas tillsammans med dessa.

När vi gick med i HSO skulle vi grupperas. Den mest passande gruppen var psykgruppen. Vi accepterade detta trots att vi inte ville tillhöra en ”psykgrupp”, vi kände oss inte som psykiskt sjuka -vi hade ju bara lite stamning.

Det var ”skämmigt” att stamma på den tiden, så ”skämmigt” att vi skickade ut dåvarande KommUNIKation i kuvert så att inte ens postutdelaren skulle få veta att bakom den här dörren fanns en stammande. Med facit i handen kan man se att skyddsmekanismer fanns även i vår grupptillhörighet. Trots detta tror jag att det var ett lyckat ställningstagande att komma med som medlem i en handikapporganisation. Vi lyckades motvilligt ställa oss över att stamning skulle kunna vara handikappande. Resurserna ökade väsentligt och vi blev mindre ensamma.

På möten och annat har jag fått höra att stamning är något neurologiskt. Jag som känner till alla typer av stamning utom en, vet likaså hur man tar sig ur dem, undrar hur de resonerar.

Detta rykte som säger att det är något neurologiskt kanske är orsaken till att vuxna inte behandlar sin stamning. Att barn och ungdomar inte gör det är mer förståeligt. Här har vi Stamningsförbundets och Intensivterapins kurser som bygger på att de stammande barnen och ungdomarna får ökad tolerans med egen och andras stamning, likaså upplevelsen av att jag inte är ensam som stammar. Jag misstänker att ”fokus” inte är på stamning.

Vuxna däremot som blivit ”fångna” i sin egen stamning har en lång väg att vandra. Det går inte att lura sig själv genom att intala sig själv att man inte stammar, varje blockering som är obehaglig tar dig upp till verkligheten.

Med tanke på den kunskapsbank jag innehar i ämnet tycker jag det är tråkigt att inte logopederna kan ta bort stamning på personer mellan 30 – 40 års ålder. Jag anser att det är fullt möjligt, men man måste göra rätt saker vid rätt tidpunkt. Alla vuxna bör inte heller gå i terapi som syftar till att ta bort sin stamning. Med detta uttalande i åtanke ställer jag min kunskap och erfarenhet till förfogande på konsultbasis eller i annan form.

Attityden bland mina stammande kollegor i Stockholm är att stamning är något neurologiskt, vilket inte utesluter arbete med den egna stamningen. Men jag har också träffat på dem som menar att just på grund av detta så är det inget att göra, bara gilla läget.

Efter att ha varit borta från allt som heter stamning under ett antal år förvånades jag över vad som hänt. Har man vänt på begreppen? Är det begreppsförvirring? Jag såg det nödvändigt med lite research.

Är stamning neurologiskt? Eller är det psykologiskt? Två frågor - utformade lagom provocerande - gick till två logopeder. Ett svar inkom:

Stamning är ett neurologiskt (problem) > ”100 % läggning” blev svaret.

Stamning är ett psykologiskt problem > ”100 % påbyggnad” blev svaret som jag tolkar som:

PSYKOLOGISK PÅBYGGNAD PÅ NEUROLOGISK ORSAK

Eftersom flertalet stammandes stamning börjar i barnaåren har en del barn större sårbarhet än andra att börja stamma. Det är denna läggning som ÄR DET NEUROLOGISKA. Själva grundorsaken att födas till ett känsligt barn finns. I de här fallen blir symtomen stamning, i andra fall utan stamning. Vad som utlöser stamningen kan vara olika faktorer som språkutvecklingen, barnets personlighet, och/eller den miljö som barnet vistas i.

Ur min bok ”Är stamning något att haka upp sig på?” - www.stamning.online - kan du läsa att nästan all stamning börjar i åldrarna 3-7 år. 80 procent av alla som stammar blir fria från sin stamning. När de passerat tonåren kan de 15 procent som fått en stamning och som bitit sig fast gå vidare med diagnosen kronisk stamning.

Ändrar man orden i rubriken får man fram en intressant formulering, en symbolisk liknelse: ”Psykologisk byggnad på neurologisk grund.” Prognosen till bot när man har blivit född ”på dålig grund” är 80 %, en siffra som jag personligen tycker är skaplig men procentsiffran kan vara ännu bättre i dag beroende på att logopederna behandlar barns stamning på ett tidigt stadium.

Lawrence Molt, Ph.,D., i samarbete med J. Scott Yaruss, Ph.D. har gjort en avhandling på 8 referenser som jag tolkat: Neurologisk stamning visas vanligtvis efter någon form av skada (t ex vid krock). GENERELLT VID NEUROLOGISK STAMNING ÄR ATT PERSONERNA ÄR VUXNA OCH INTE HAR STAMMAT FÖRE SKADAN.

Min uträkning i början visar att 95 % av alla som har börjat stamma har börjat mellan 3-7 år.

Återstoden som är 5 % skall då fördelas på de som börjat stamma som äldre barn eller i vuxen ålder och de som börjat av neurologiska skador. Frågan är hur många personer det är som har neurologisk stamning i vuxen ålder? Exakt siffra känner jag inte till idag, men det verkar inte vara mer än någon eller några procentenheter av populationen som har stammat eller stammar som vuxen. Frågan kan kanske öppnas upp för diskussion.

Hur det kan komma sig att de stammande i Stockholm har vänt på problematiken, eller är det hela Sveriges stammande som tycker så? -Det är för mig en gåta. Vad har hänt? Missförstånd eller begreppsförvirring?

Stamning är inte så mystiskt och komplicerad som många antyder, den har sina givna regler.

DET ÄR BARA JAG SOM VET VAD STAMNING ÄR - det finns en till – är det Du

Bara om du vill så hörs vi åter om fjorton dagar. Då ”släpper” jag fortsättningen som är under rubriken: ”Konflikt med tillbakahållet tal?” Det blir den 3 juni kl 10.00.

Stockholm 2013-05-15

Tänk på Dig - Var rädd om Dig!

Stig Lindh Författare, stamningsskribent

PS Du kan stödja mig om du lägger in min länk www.stamning.online på din hemsida. Berätta att jag finns. Dela min ”site” med andra. Visa på hur de kan prenumerera på Nyhetsbrevet. Ni gör det från hemsidans högra kant.

NYHETSBREV NR 28

KONFLIKT MED TILLBAKAHÅLLET TAL

INNOVATIV STAMNING startade jag för 1,5 år sedan. Först nu i det 28e Nyhetsbrevet är jag beredd att ta mig an orden: Är stamning bara ett symptom? -som är en hämning? -skapad av rädsla? DET LÅTER NÄSTAN FÖR ENKELT? Dessa rader var de allra första som jag skrev. Ordens tolkning kan betyda att stamning är en hämning som fått psykologisk påbyggnad med oanade konsekvenser.

Din och min läggning är känslig. Det betyder att skapelsen har gett oss egenskaper där vi kan ta till oss nyanser i tillvaron som många andra inte kan. Känslighet kan också skapa problem då normerna i samhället inte är gjorda för extremt känsliga personer. Vi kan skadas. Vi blev skadade, det var något som gick fel när vi växte upp.

Något gjorde oss otrygga, rädslan kom smygande och talet började hacka. Vad som utlöste stamningen var olika faktorer i språkutvecklingen, vår personlighet och vår miljö - till exempel olika former av krav. Jag har förstått att alla känsliga barn inte börjar stamma, det kan lika gärna uttryckas som sängvätning eller annat.

Ur min bok ”Är stamning något att haka upp sig på?” - www.stamning.online - kan man läsa att nästan all stamning börjar i åldrarna 3-7 år, möjligen har vissa en start redan vid 2 års ålder. 80 procent av alla som stammar blir fria från sin stamning, en siffra som jag personligen tycker är hög men det är förmodligen ännu bättre i dag beroende på att logopederna behandlar barns stamning på ett tidigt stadium. När de passerat tonåren kan de 15 procent som fått en stamning som bitit sig fast gå vidare med diagnosen kronisk stamning.

Etablerade vuxna stammande diagnostiseras som kroniska, vilket innebär att bot inte finns inom räckhåll. Det innebär också att du får klara dig själv bäst du kan. Du kan inte gå till sjukhusets foniatriska avdelning och begära: ”Ta bort min stamning, hur lång tid tar det, vad kostar det?”

PSYKOLOGISK PÅBYGGNAD PÅ NEUROLOGISK ORSAK. En egenskap i min personlighet är således min ”akilleshäl”. Och jag som verkligen älskar att vara mig själv. Nu har jag dessutom en stamning att kämpa med, talet vill inte komma ut ur munnen, men ut ska det till varje pris om jag så skall stampa med foten så det hoppar ut ur munnen.

Av någon anledning fastnar jag på samma ställe. När du har gjort det 1 000 gånger eller mer har det autonoma nervsystemet lärt kroppens muskler att här görs ett avbrott i talet. Tråkigt är att det är på fel ställe och har en förmåga att leva sitt eget liv. Med kraft och envishet kan talet stammas igenom även om det är obekvämt. Denna effekt kallas för ”ADAPTIONSEFFEKTEN” som jag konkretiserat bakvänt.

AVBETINGNING är den åtgärd som rekommenderas av StigLindtalsteg när det gäller stamningsfixering på någon bokstav i början på ett ord. Varje upphakning åtgärdas tidsmässigt på 9 till x månader. Problem kan ske i det vakuum som kan uppstå då fixeringen är borta beroende på att hjärnan inte är anpassad och behöver tid att göra förändringen, den arbetar antingen för fort eller för sakta. Mitt namn på detta är ”StigLindhLuckor”, beroende på att forskarna inte har forskat fram detta ännu, men det har jag. Andra falluckor finns i det tomrum som kan inträda när den tid som stamningen tagit inte finns och måste fyllas av annat. Mer kan du läsa om detta i min bok: ”Är stamning något att haka upp sig på?” Köps i pappersformat eller tankas ned som e-bok på hemsidan www.stamning.online

KONFLIKT MED TILLBAKAHÅLLET TAL

Detta sker bara när du griper in i talet. Då du talar utan att tänka på varken tal eller stamning, stammar du inte.

En typ av påbyggnadsstamning är till exempel på konsonatljudet h som är ett blåsljud. En ovanligt olustig stamning i och med att ljudbildningen måste starta exakt i tid när luftströmmen är på väg ut ur munhålan. Får du inte till det har du gjort slut på luften och kanske fastnar i en magblockering. Nu kommer vi in på startmekanismen. Förmodligen är det bara det som det handlar om – en radda av starter där även eventuell omstart ingår. Stromsta, själv stammande, är den forskare som utvecklat sin ”koartikulationsterapi” kring detta.

Starten är viktigast. Obearbetade startproblem som med blåsljudet h fungerar på det sättet att alla de otaliga muskler som talapparaten består av synkroniserar dåligt. Din tanke är det som producerar signalsubstansen som startar upp talet. Är du rädd att tala av någon orsak håller du medvetet eller omedvetet tillbaka, vilket inte är bra, du talar om för din talapparat att jag skall tala men vill inte på grund av min rädsla.

DET ÄR BARA JAG SOM VET VAD STAMNING ÄR - det finns en till – är det Du

Bara om du vill så hörs vi åter om fjorton dagar

Estocolmo 2013-05-28

Var rädd om Dig! Njut av solen!

Stig Lindh Författare, stamningsskribent

NYHETSBREV NR 29

JOSEPH SHEEHAN konstruerade den så kallade Isbergsliknelsen. Tillvägagångssättet är inte ovanligt i andra sammanhang. Ovanför vattenlinjen är definitionen stamning och medrörelser. Under vattenytan ligger 9/10-delar som beskriver det som orsakar stamningen. Han menar att det som orsakar stamning och medrörelser är: rädslor, undvikanden och skuldkänslor.

ISBERGSLIKNELSEN

Joseph Sheehans isbergsliknelse använder jag för att beskriva proportionerna på problemet.

VAN RIPER konstruerade en ekvation, en formel som jag tar till när jag diskuterar stamning. Själva formeln är hämtad från min bok: ”Är stamning något att haka upp sig på?” på www.stamning.online

(BHÅSA) + (Or, Sr) + Ts

Stamning = -------------------------------

Fl + Sj

B = Bestraffning, H = Hinder d v s upplevelse av det, ”förgäveskänsla”, Å = Ångest, S = Skuld och skamkänslor, A = Aggressivitet. Or = Ord- och ljudrädsla, Sr = Situationsrädsla.Ts = Talstress, Fl = Flytande tal, Sj = Självförtroende o kamplusta.

Vad Van Riper beskriver i sin stamningsformel är för mig en reell stammande person, en person som tillskansat sig ett tvångsmässigt beteende.

Flytande tal vet alla vad det är. Självförtroende och kamplusta tror sig alla kunna. Min erfarenhet av de normaltalande är att många inte har självförtroende. Kan det möjligen bero på svenskens ”Jantelag”- vi är alla lite kuvade. Är det inte märkligt att vi som stammar skall sträva efter en egenskap som det finns så litet av, likaså självkänsla. - Jag får böja mig för det vedertagna.

Vad är självförtroende? Min definition är följande: ”Självförtroende är grundad på prestation”. Det får inte blandas ihop med ”Självkänsla, som handlar om det egna värdet och det oavsett vad du presterar”. Utan självkänsla är det lätt att söka bekräftelse utifrån i stället för att bekräfta sig själv.

MIN TOLKNING AV EKVATIONEN OVAN:

[B] Bestraffning innebär att den stammande påverkas starkt av bestraffning. Förmodligen kan det räcka med antydan till bestraffning för att stamning skall utbryta.

[H] Hinder – förgäveskänsla. Ibland kan stamning kännas som att det är nära till ”framgång”, men oftast är det en chimär, du kommer aldrig över ”tröskeln” och ”nära skjuter du ingen hare”.

[Å] Ångest är diffus oro - Du har det då du inte vet vad oron handlar om.

[S] Skuldkänslor är obehagliga. Hur ofta har vi inte känt det på våra arbetsplatser. Hur många gånger har vi inte presterat chefens krav. Trots detta finns skuldkänslan kvar. Här finns ovissheten, samtidigt som chefens roll ofta är att inte vara nöjd. Bekräftelsen på att någonting är bra utfört är när negativ kritik uteblir. Det verkar som att man tolkar skuld- och skuldkänslor olika. De kan uppenbara sig när man har gjort något fel, men de kan också uppstå när man inte gjort något fel. Det är som att ”ryggen är aldrig fri”. En relation mellan förälder och barn kan också vara präglad av skuldskänslor.

Skamkänslor är relaterade till den egna stamningen, men även till annat.

[A] Aggressivitet gör att vi stammar. Jag antar att det är för att vi stammande är ovana och inte kan hantera den på ett bra sätt. Hur ofta har jag inte hört att de stammande är hämmade.

Den normaltalande kan uppleva en känsla av befrielse vid utlevelse av aggressivitet.Det är ett normalt inslag för många normaltalande men för den stammande mycket farofylld. Spanjorskorna är bra på att visa sina känslor. På ”kusten” såg jag en flicka lämna sin pojkvän, hon slängde igen bildörren så hårt att hela bilen stod och gungade.

Svensken i gemen är inte kända för att visa ilska. De biter ihop så var och varannan får skaffa bettskena eller så är de så försiktiga att de säger: Nu ”tyar” jag inte längre. - Än grövre: ”Nu är måttet rågat” eller ”Nu är det kokta fläsket stekt”. När han inte står ut längre säger han: Nu har du satt din sista potatis”.

[Or] Ordrädsla förmodar jag Van Riper menar är rädsla och stamning på en menings inledande stavelser, men jag tror också att ordet i sig kan vara laddat.

[Sr] Situationsrädsla är vad ordet säger men enligt mig också att gå in i en situation med dåliga förutsättningar, som att ha inre stamning, du sitter fast i en blockering innan talet ens har startat.

[Ts] Talstress är ofta det som utlöser stamning, det är som att hälla bensin på en brasa.

Min erfarenhet är att då den stammande blir mycket arg och vågar släppa loss sin ilska så stammar han inte. Det är som med flygplan, med för lite fart lyfter inte planet.

Vad kan jag ta bort eller förändra för att jag skall få ett drägligare liv utan ångest? McGuire-gänget i Stockholm har förstått det här med ångest, de andas bort den. Att ha ångest anser jag är ett tillstånd av att må dåligt. Det gäller att hitta sin plats i tillvaron och där de rätta proportionerna finns eller som jag pläderar i min bok ”Är stamning något att haka upp sig på?” på www.stamning.online ,”detta att vara Mr Lagom”.

NEGATIVA KÄNSLOR är det, enligt formeln, som utlöser stamning. Det enda som kan uppväga det är Flytande tal, Självförtroende och Kamplusta. Självförtroende är jag tveksam till beroende på att jag träffat så många människor som inte har självförtroende. Stammande Kung Georg VI hade av någon anledning inget självförtroende. Trots sin höga ställning betedde han sig som en ”stackare”, vilket jag tycker är anmärkningsvärt. Var det ämbetet eller annat som påverkade hans beteende? Jan Stenbeck däremot hade så stort självförtroende att han kunde vända det som var etablerat i samhället till sin fördel. Till sin hjälp tog han Tingsrätten. Ständigt låg högar av stämningsanmälningar för avgörande. Det var mannen som ”intog rummet”. Trots framgång och rikedom gick något snett. Kanske var det så att han lockade fram behagliga känslor med mat och dryck? Det var i alla fall detta som tog hans liv.

Stamning i personligheten? Fungerar man på ett visst sätt så stammar man och på ett annat sätt inte. - Intressanta frågor.

Vad Van Ripers ekvation egentligen innebär vet nog bara han själv. Tyvärr kan han inte reda ut det åt oss för han är inte med oss längre. Däremot kan frågeställningen diskuteras, gärna i grupparbete.

Vad man kan få ut av detta är säkert olika, men min syn på bakomliggande orsaker kan säkert utläsas av de Nyhetsbrev som jag skrivit, speciellt i nr 27 och 28. Titta gärna en gång till på dem.

NYHETSBREV NR 27 - Psykologisk påbyggnad på neurogisk orsak

NYHETSBREV NR 28 - Konflikt med tillbakahållet tal

Logopeder som arbetar med stamning, de som vill mer än stötta den stammande, kanske kan dra nytta av teknikens framfart. De kan hålla sig á jour med vad som händer genom www.stamning.online .

Exempelvis kan den logoped som funderar starta upp gruppterapi samla deltagarna i en Facebookgrupp. Telefon och röstmemon är beprövade hjälpmedel. Videosamtal i grupp med eller utan bild är mer modernt. Tänk att logopeden vill frammana debatt om ”Isbergsliknelsen”, då kan han printa ut isberget i exempelvis ett plastmaterial. Han ber sina gruppdeltagare printa ut ett eget isberg. På vilket djup under isbergets yta sitter problemen. I och med att någonting har hänt är isens bärighet bräcklig, djupet i sig berättar var och när problemet startade. Nu kan alla i gruppen åstadkomma ett eget isberg och lägga in sin unika berättelse visuellt som gruppen kan engagera sig i. Logopeden har nu tillsammans med eleverna kartlagt problemens art och omfattning.

FLYTANDE TAL, SJÄLVFÖRTROENDE OCH KAMPLUSTA är tydligen det som gäller för framgång. Detta skrivet av Van Riper som när han dog fortfarande var en stammande person.

DET ÄR BARA JAG SOM VET VAD STAMNING ÄR - det finns en till – är det Du.

Glad midsommar!

Stockholm 2013-06-15

Stig Lindh Författare, stamningsskribent

NYHETSBREV NR 30

INNOVATIV STAMNING – POPULÄR INTERNATIONELL HEMSIDA SOM ÖKAT BESÖKSSIFFRORNA MED 400 % UNDER INNEVARANDE VERKSAMHETSÅR.

HEMSIDAN VÄNDER SIG TILL LOGOPEDER OCH ANDRA INTRESSERADE. Namnet Stig Lind borgar för kvalitet genom bl a den kvalitetsstämpel som erhållits.

VERKSAMHETSBERÄTTELSE för verksamhetsåret 2012-06-26 till 2013-06-25: Årets resultat i den ideella verksamheten är glädjande i och med att intresset för min informationsspridning om vad stamning är har fått en volymmässig ökning.

INNOVATIV STAMNING – STATUS: Hemsidan växer, likaså antalet besökare. Idag är de 5-28 personer per dag. På kort tid har de ökat till 1755 (463). De har varit inne på 4126 (1559) sidnoteringar på sidantalet som idag är 82. I Googles sökningar på ordet ”stamning” har hemsidan placerat sig på nionde plats.

LÄSEKRETSEN är större än antalet registrerade besökare. Gruppbildningar sänder ut Nyhetsbrevet till sina medlemmar.

FILMEN ”Är stamning något att haka upp sig på?” på YouTube är uppdelad på två delar. Första delen hade 602 visningar. Andra delen 228 – en del som i mitt tycke har en bättre information än del 1. Mindre tittarsiffror kan möjligen förklaras med att tittaren känner sig nöjd med det som de tittat på. Filmen borde hänga ihop men tekniska skäl är hindret.

FILMEN ”Är stamning något att haka upp sig på?” på YouTube med engelsk titel: ”Is Stuttering Something To Get Hung Up On?” hade 200 visningar.

FILMEN SSR 30 år på YouTube noterade 41 visningar.

FILMEN Bröllopsreklam på YouTube noterade 79 visningar.

FILMEN Djurdrama 2 min (Stickans egna ”hacke” i kanten på 1:a sidan) noterade 63 visningar.

BESÖKARNA KOMMER FRÅN NEDANSTÅENDE LÄNDER: 24 (14)

(text in här) Hänvisar till nedanstående länk:

NYHETSBREV NR 30 - Verksamhetsberättelse 2013

NYHETSBREV NR 31

ETT STAMMANDE BARN - FAMILJENS SYMTOMBÄRARE?

Lilla Agneta slutade stamma i tio-årsåldern. Vad bra, då slipper hon bli den stammande som jag befarade att hon skulle bli. På nära håll kunde jag se, uppleva och höra ett barn både börja och sluta stamma. Perioden som det handlar om är 4-5 år.

Tanken var den att ordna en artikel om barnstamning som skulle vara utöver det vanliga, en fallbeskrivning. Mamman tillfrågades om hon kunde skriva ned händelseförloppet. Svaret lät inte vänta på sig:

”Agneta har inte stammat, hon fick lite svårt i skolan men det var inte stamning utan kallades någonting annat, iter. . . eller vad det va, dessutom var hon dålig på att hitta ord, det var någonting annat också. . . jag skall prata med pappa Alex.”

Pappa Alex hörde aldrig av sig. Han har aldrig velat prata stamning med mig trots att han vet att jag skriver om det. Frågan tycks vara känslig.

FÖRÄLDRARNA GER DEN INFORMATION SOM DE MÅR BÄST AV

Likt dessa personer skrev jag synonymt om Agnetas stamningsdebut i en av mina böcker: ”Rötter – Kalla fötter”. Anledningen var att om hon blev en kronisk stammande skulle jag kunna referera till detta.

”PROFESSORSKANS familj anländer till Sigbritts och Alexs middagsbjudning. Dottern är med. När han passerar över tröskeln talar han mycket och högt - anmärkningsvärt högt. Hon talade på samma sätt som en gravt hörselskadad, skillnaden var tonen och klangen.

Det halvskrikande talet var ett tal från en liten människa som tycktes befinna sig i sin egna lilla värld. Detta tal kom direkt från hjärtat. Det var ett tal som Sigbritt inte kände igen - Sigbritt i stilla undran? Vad hade flickan varit med om timmarna innan hon steg över tröskeln?

Dagispersonalen talade om att hon inte var som de övriga barnen - hon drog sig undan de övriga. Hon hade visat tydliga tecken på hämning. Vid nästa besök hos Sigbritt och Alex var hon ”vingklippt”.

Sigbritt hoppas att det skulle ”gå över”.

Ordet stamning nämnde jag inte, det ersattes med ”vingklippt”.

Den femåriga flickan började stamma från och med denna händelse som jag så försiktigt skildrat. Jag förvånades över dels att flickan var så gammal, dels över att stamningen började med att flickan ”gick sönder”.

Hennes personlighet kännetecknas av feminitet. En annan positiv egenskap var att hon till alla ville förklara hur saker och ting hänger ihop funktionsmässigt och vad man skall ha det till.

Tyvärr skrev jag inte ned hennes beteende utan får dra mig till minnes. Hon stammade på ett sätt som gjorde att jag inte kunde föreställa mig att hon någonsin skulle bli fri. Positivt var att ofta hade hon en lättare repetitionsstamning, likaså flödet. Negativt var att hon ibland kämpade för att få ut det hon ville få ut ur munnen. Hon hade alltid mycket att säga, som var bra i sig.

Hon lät sig inte hindras av stamningsbesvären.

Föräldrarna var oroliga. Vi omkring henne var också oroliga, vi ville för allt i världen inte göra henne uppmärksam på stamningen. Jag som tidigare varit en av Sveriges svåraste stammande stammade inte någonsin i hennes åsyn, så någon form av överföringsmekanismer misstänks inte. I och med att vi inte har blodsband är inte hennes genuppsättning identisk. Konstigt är att jag som den stammande jag varit får se hur en stamning både kan starta, utvecklas och sluta.

Mig lurar man inte - experten har talat, jag kan alla typer stamning. Foniatrikern Rune Stenborg, leg läkare, tidigare ansvarig för talvården i Västra Götaland som inkluderade den berömda Intensivterapin, bekräftar mig när han skrev i min bok ”Är stamning något att haka upp sig på?” - dess baksida:

”Författaren skildrar ämnet stamning ur olika aspekter. Han om någon kan göra det utifrån sin position som 60+ med stamning sedan förskoleåldern, föremål för många och långa behandlingsförsök med början i lågstadiet. Aktiv förkämpe för organiserandet av självständiga patientorganisationer med egna informations- och rehabiliteringsverksamhet samt väl påläst lekman inom områdena stamningsforskning, -teori och -terapi.”

Genom min livserfarenhet och studier i ämnet under 40 år är jag väl insatt i problematiken. Kunskap i fonetik - skulle jag av någon anledning vilja kan jag placera ut ljudkombinationerna i munhålan, likaså kartlägga olika känsloreaktioner i munnen och kroppen i övrigt, en förmåga som jag har jag fått på olika sätt. Skulle inte det hjälpa mig i min analys kryper jag under skinnet på den stammande, och är man väl där ser man allt. Då kan man kanske tycka att det skulle frammana min egen stamning, men icke, jag har erhållit viss disistans, så jag påverkas inte.

Min åsikt är att Agneta inte hade svårt att hitta ord – det var riktig stamning.

Jag ville få mamman till att skriva utkastet till en artikel, en ärlig sådan, inte spegla föräldrarnas försvarsställning. Med den åsikten i bagaget var mammans presentation av sitt stammande barns status inte bra. Idag kan vi nog vara glada över att hon inte medverkade.

Mina erfarenheter bekräftar att föräldrarna ovillkorligen skaffar sig en passande åsikt varför deras barn stammar. Vill du läsa mera rekommenderar jag dig att läsa: ”Är stamning något att haka upp sig på? Köp boken i pappersformat eller som e-bok. Gå in på: www.stamning.online. Läs kapitlet om det stammande barnet som familjens symtombärare.

Logopedbehandlingen inleddes med Lidcombe som senare övergavs för annat på grund av barnets stigande ålder. Logopedstödet kvarstod under alla år. Med största försiktighet bidrog även jag och min fru genom att inte fylla i ord, hon fick hålla på tills hon var klar, vilket innebar ökad tålmodighet från vår sida. Genom detta blev kontakten, kanske inte alltid ögonkontakten, längre. Vi visade henne att vi har tid att lyssna - en respekt för en människa med problem som för mig skulle kunna vara vilka andra problem som helst. I våra tankar handlade det om vad vi INTE skulle göra.

Lite stamningsrester har hon kvar i en del startögonblick.

Agneta behandlades med framgång - tror jag, annars återkommer jag. Förmodligen är hon inte det enda fallet som behandlats framgångsrikt med logopedhjälp. Jag ser fram mot nya siffror på hur många barn det är som lagt stamningen bakom sig.

Försvårande omständigheter kan vara att det genomfördes en flytt med åtföljande byte av skola. Kanske också av att de levde i en miljö där barnen uppfostrades bestämt ”hela tiden”. Vad föräldrarnas pågående skilsmässa påverkar det hela återstår att se.

Något typfall tror jag inte att Agneta är.

Kan stammande vuxna behandlas på samma vis som stammande barn? Nej antagligen inte, talet grundläggs före pubertetens utgång. Däremot tror jag att om rätt resurser sätts in kan fler få ett normalliknande tal.

Är det så att vuxna genom speciell terapi kan återgå till tidig barnanivå är nog möjligheten till ett bra tal stor. Frågan är extra intressant. Möjligheten finns nämligen. Hur många vuxna är intresserade?

DET ÄR BARA JAG SOM VET VAD STAMNING ÄR - det finns en till! – eller. . .

Jag återkommer om fjorton dagar. Tills dess. . .

HEMSIDAN VÄNDER SIG TILL LOGOPEDER OCH ANDRA INTRESSERADE. Namnet Stig Lindh borgar för kvalitet genom den kvalitetsstämpel som erhållits.

INSTALLERA TELEFON-APP - för snabb åtkomst.

Stockholm 2013-09-15

Stig Lindh Författare, stamningsskribent

PS Du får gärna prenumerera på Nyhetsbrevet – det är gratis.

NYHETSBREV NR 32 <[email protected]> Ämnesrad: ARBETSLIVETS VERKLIGHET

HTML version för de som klarar av att se som HTML (kanske 80%):

När arbetsgivare söker personal söker de ”felfri personal”, de lägger ned mycket arbete på att få rätt person på rätt plats. Proceduren är omfattande. Sista stegen innebär för den sökande att utföra olika tester. Vid misstanke på någon form av svaghet sorteras personen omedelbart bort.

Jag har fått klart för mig att i dagens samhälle har alla personer som stammar svårare än normalpopulationen få en ny anställning. Läget på svensk arbetsmarknad idag är att det inte är ovanligt att man under ett arbetsliv av någon anledning byter arbetsgivare. Det gör att jag inte kommer att skriva om dem som har ett arbete och som kämpar för att behålla det.

Stamning och arbetsmarknaden var temat som Stockholms Stamningsförening anordnade 24 april. Per Rydegren inledde med orden ”Jag tror att vi i arbetslivet måste tala inför publik. De som ställer upp har i dag möjligheten att växa.” Temat hade föregåtts av ett projekt i Stockholms Stamningsförenings regi i samarbete med Allmänna Arvsfonden som satsat medel. Mig veterligen gav det inga arbeten till de stammande.

Vi stammande som grupp har olika svårighetsgrad av stamning, en del klarar sig alldeles utmärkt medan andra har betydande svårigheter. Stammande från den senare gruppen skulle potentiellt vid önskemål kunna få förtidspension om inte adekvat hjälp kan ordnas inom rimlig tid.

Vad gör vi för den grupp som tänkt sig arbeta vidare? British Stuttering Association: ”Skriv inte i din ansökan att du stammar, det berättar du i anställningsintervjun. En rekryterare kan ha flera hundra ansökningar att gå igenom. Låt honom inte haka upp sig på ordet stamning. Se till att komma på intervju och visa vem du är. Var ärlig om vem du är! Berätta om stamningen vid intervjutillfället.”

ARBETSLIVETS VERKLIGHET

Får du arbete har du tur. Rekryteraren tittar alltid på kompetensen men även på din personlighet. Kanske var det den som var avgörande för nedanstående ynglings berättelse:

”Använde McGuire, där jag andades och pratade med hög ton. Är jag deppig fungerar inte talet. Trodde inte att jag någonsin skulle få ett arbete på grund av min kraftiga stamning. Sökte på en bank - alla sökande hade likvärdiga utbildningar. Intervjuaren sa att han struntar i stamningen, jag söker en person som kan göra ett bra arbete, jag kommer inte att ta hänsyn till din stamning. Han tyckte att jag hade styrka. Av någon anledning blev det inget arbete på den här banken, däremot blev det anställning på en konkurrerande bank. Arbetsuppgifterna var av strategi och av utredningskaraktär, men visst valde jag bort vissa arbetsuppgifter.”

Arbetsmarknaden har förändrats. När jag fick mitt fina arbete med tjänstemannastatus, på företaget med över 100 anställda, föregicks det av olika typer av kompetensuppvisande, likaså möta personalen på avdelningen. Totalt var det nog tre träffar. Skulle det vara idag skulle det nog vara än värre. Efter viss tid framgick det att det var fler personer i företaget som stammade, de var duktiga och trevliga, en var på chefsnivå, det var personer som inte var främmande för att ha andra stammande nära sig. När jag nu blickar tillbaks undrar jag om jag inte hade nytta av dem när min tjänst tillsattes. Våra invandrare är en utsatt grupp. Förfaringssättet har likheter – man hjälper varandra. Om arbetsmarknadens villkor kan du läsa i min bok: ”Är stamning något att haka upp sig på?” www.stamning.online.

Den stammande som har det svårast är nog den ”vanlige” personen som stammar, han som inte har högskoleutbildning. Är man duktig eller kan visa upp gällande kompetens tror jag att en coach är rätt. Han är inne i ”systemet”. Han kan förbereda, kanske till och med rekommendera den stammande till att få anställningen.

Ett annat sätt är att bli bra på att stamma eller att tala. Tyvärr tror jag att det är så att många av mina stammande kollegor inte gör någotdera. När man visat upp sin stamning utan att skämmas slår man sig för bröstet och tycker att nu har jag gjort något bra. Jag håller med, men om det är så att åren går och man gör likadant nu som då, då är det inte lika bra, då har man stått och stampat utan att komma någon vart, kanske till och med en tillbakagång. Man behöver inte ens vara duktig när man ”putsar” på sin stamning, det räcker att rätt riktning är utstakad.

Min modell: StigLindTalsteg visar att du kan komma längre. Med hjälp av terapi kan du lära dig att stamma bättre. Har du viljan att gå vidare finns utrymme även för detta:

Vad du än väljer efter de två första stegen i min ”talstege” är bra när du söker anställning. Stamma mjukt och lätt eller tala mjukt och lätt stärker din personlighet, det är egenskaper som jag tror att arbetsgivarna uppskattar.

Stöd i terapi är en nödvändighet – hoppas den finns att tillgå? StigLindTalsteg passar till de flesta terapier, även till den populära KBT.

En dag tror jag att jag kommer att bli berömd för StigLindTalsteg. Världens logopeder kommer att använda sig av den i sin behandling av stammande, då har jag nog också hunnit lära dem vad stamning är och hur man avlägsnar den. Nobelpris för mina böcker kommer jag inte att få, inte heller blir jag årets stammande. Möjligen kan jag bli hedersdoktor.

Att vara stammande är inte lätt. Musklerna lyder dig inte eller fungerar fel med årföljande anspänning. Så långt är många av oss stammande lika men då vi skall söka arbete är vi olika. Är du ung och högskoleutbildad får du garanterat arbete.

Bäst är den som stammar bra eller talar utan spänningar.

Förändring sker fortlöpande, inget står stilla, likaså arbetslivets villkor. När jag nu skriver om det överraskade jag mig själv med att jag ser mer positivt än anat och att mina idéer är så många i något så svårt som att ge tips till de stammande i att söker arbete.

SÅ LÅNGT ÄR MÅNGA AV OSS LIKA MEN DÅ VI SKALL SÖKA ARBETE ÄR VI OLIKA. ÄR DU UNG STAMMANDE MED HÖGSKOLEUTBILDNING FÅR DU GARANTERAT ARBETE. Läs de fem ”Utmanarna” som utkommer i nästa Nyhetsbrev den 15 oktober kl 09.02.

Temats fortsättning publiceras om fjorton dagar.

DET ÄR BARA JAG SOM VET VAD STAMNING ÄR - det finns en till – är det du? Finns du? Om du vill stilla din nyfikenhet är det enklast att du blir min gratisprenumerant.

INSTALLERA TELEFON-APP - för snabb åtkomst!

Stockholm 2013-10-01

Stig Lindh Författare, stamningsskribent

https://stamning.n.nu

https://n.nu/?referrer=stamning.n.nu

NYHETSBREV NR 33

STAMNING OCH ARBETSMARKNADEN

Stockholms Stamningsförening anordnade 24 april 2013 med möte om stamning på arbetsmarknaden. Per Rydegren inledde med orden ”Jag tror att tala inför publik måste vi göra i arbetslivet. De som ställer upp har i dag möjligheten att växa.” Kvällens tema hade föregåtts av ett projekt i Stockholms Stamningsförenings regi i samarbete med Allmänna Arvsfonden satsat medel. Mig veterligen gav det inga arbeten till stammande.

Fem talare med tilldelat alias. Utmanarna var taggade för att ta sig an den självpåtagna uppgiften. Alla stammade de olika med eller utan teknik. De är unga och attraktiva för arbetsmarknaden. Utbildningsnivån på deltagarna var mycket hög. En av dem hade åtta intervjuer att beta sig igenom. Deras höga kompetens är något man kan ta i beaktande i bedömningen hur pass representativa de är för de stammande som grupp. Berättelserna är helt deras egna. Skall jag tala om att jag stammar? I så fall i viket skede? Jag har inte lagt in egna kommentarer.

Detta är något som inte har debatterat i min bok: ”Är stamning något att haka upp sig på?” www.stamning.online

UTMANARE 1. Svåraste utmaningen hittills med mitt tal var när jag försvarade min doktorsavhandling – två timmars grillande med frågor. Inför detta var jag väldigt nervös samtidigt som jag var väl förberedd. Idag arbetar jag som forskare och produktutvecklare på ett biotek-bolag. Vägen dit:

Jag visste vad jag ville, det var att forska. I slutet av gymnasiet stod jag inför val av utbildning. Det började fungera bättre när jag ändrade attityd från att alltid försöka undvika allt till att se svårigheterna som en utmaning, jag till och med sökte upp utmaningarna, gick en kurs i retorik för att få mer talträning. Jag öppnade upp min stamning som t ex när jag ställde mig inför klassen och berättade om min stamning. Jag bad om hjälp. Gick forskarskola, doktorerade och fick det arbete som jag nu har. I alla skeden var jag orolig, men det gick trots min stamning göra ett bra arbete, likaså känna att jag dög.

När jag måste undervisa berättar jag att jag stammar och att det tar lite extra tid.

Fokus på stamningen har minskat och att det blivit en allt mindre del av livet, även om stamningen inte alltid har minskat.

UTMANARE 2. Stammat från sexårsåldern, idag 26 år. Tiden på ”dagis” var det inte så mycket stamning. Problemen ökade på mellan- och högstadiet, blev rädd att tala. Ljudtekniker var tanken men stamningen styrde mig till byggprogrammet som lärling, det kändes rätt, men blev chockad över den råa tonen på arbetsplatsen. Det var en stor omställning, gick in i en roll - jag blev tuffare.

För mig var det ett stort steg att söka hjälp i Stockholms stamningsförening. Med tiden lärde jag mig att acceptera min stamning. Jag blev tryggare i mig själv vilket också påverkade arbetet – jag kunde vara mig själv. Processen gjorde mig trygg, det kändes skönt.

För tre månader sedan pluggade jag till elektriker – det kommer att bli bra.

Vid frågestunden kom det fram att han praktiserade McGuire-metoden. Det gick inte så bra, sa han, men det som han gjorde var faktiskt bra det med.

UTMANARE 3. Civilingenjör i elektronik, programmerare i mjukvara, 40 år, arbetat i 15 år, projektledare i sateliter. Han har valt utbildning och arbete av intresse.

Vid anställningsintervjuer stammar han lite. CV har de redan tittat igenom, så det är det fria berättandet som gäller. Det var när arbetet började som problemen kom. Likaså att problemen är större än vad arbetsgivaren förstår. För att ta bort ”elefanten” tyckte han att det var bra att prata med arbetsgivaren om sin stamning. Här har vi en person som verkligen tar sig själv på allvar. Han har haft svårt att ta till sig teknik. Avslutar talet med att han tycker att han själv reagerar mest på sin egen stamning.

UTMANARE 4 Använde McGuire, där jag andades och pratade med hög ton. Är jag deppig fungerar inte talet. Trodde inte att jag någonsin skulle få ett arbete på grund av min kraftiga stamning. Sökte på en bank - alla sökande hade likvärdiga utbildningar. Intervjuaren sa att han struntar i stamningen, jag söker en person som kan göra ett bra arbete, jag kommer inte att ta hänsyn till din stamning. Han tyckte att jag hade styrka. Av någon anledning blev det inget arbete på den här banken, däremot blev det anställning på en konkurrerande bank. Arbetsuppgifterna var av strategisk och utredningskaraktär, men visst valde jag bort vissa arbetsuppgifter.

UTMANARE 5. Systemutvecklare inom IT som drev ett eget företag. En av mina kunder gick i konkurs så jag var tvungen avveckla mitt företag. CV först och sedan ringde rekryterarna som sa att de ville rekrytera rätt person. Jag gick på alla åtta intervjuerna. Jag spelade en roll med lagom ljug, jag sålde mig själv, jag var den person som jag för tillfället ville vara och jag kunde prata flytande.

Efter första intervjun var det kontakten med psykologen en mardröm som handlade om barndom, stress, tal med mera, intelligenttest och arbetsprover. Uppskattar att min stamning tog bort hälften av jobben för mig.

Jag blev bedömd. Intervjuarna kom med märkliga kommentarer som utåtriktad, social, tona ned kvinnligheten som jag tycker ger ett oseriöst intryck. De träffades igen.

Intervjun avslutades med att arbetet som sådant inte var något problem, men du borde göra något åt den där läspningen.

Upplevelsen var att hon förde arbetsgivaren ”bakom ljuset”, hon tyckte hon hade mer problem med stamningen än vad hon lät påskina.

Detta var hennes andra Utmaning och det slutade lyckligt för hon fick arbete på det företag som hon tyckte var bäst.

AVSLUT Ordföranden Andreas avslutade mötet med orden: När man talar om för intervjuaren att man stammar kan det få en avdramataiserande effekt. Som stammande är mödan större men vad är alternativet?

MIN KOMMENTAR: ”Vi stammande som grupp har olika svårighetsgrad av stamning, en del klarar sig alldeles utmärkt medan andra har betydande svårigheter. Stammande från den senare gruppen skulle potentiellt vid önskemål kunna få förtidspension om inte adekvat hjälp kan ordnas inom rimlig tid.”

DET ÄR BARA JAG SOM VET VAD STAMNING ÄR - det finns en till – eller. . .

Om Ni vill hörs Vi om fjorton dagar.

INSTALLERA TELEFON-APP - för snabb åtkomst!

Stockholm 2013-10-15

Stig Lindh Författare, stamningsskribent

PS Du får gärna prenumerera på Nyhetsbrevet – det är gratis.

NYHETSBREV NR 34

FORSKNING:

PER ALMS FORSKNING GRANSKAS

Per Alm, doktorand i neuropsykologi i Lund och själv lätt stammande är anlitad av många, även i utlandet. Idag är han den ende svenske forskaren i stamning. Titeln ger honom stort anseende i Sverige och internationellt. Frågan är om han är bättre forskare än de övriga i världen? Några har jag skrivit om i Nyhetsbrev nr 15 med rubriken FORSKNING: Bok om 200 avhandlingar.

Boken heter ”What Stuttering Treatments Are Effective”, som jag tycker slår vår svenska bok ”Stamning” i att vara skriven för fackfolket. Vill man läsa en bok som vänder sig till den vanliga människan rekommenderar jag min egen: ”Är stamning något att haka upp sig på?”, som du hittar på www.stamning.online .

Ett material med 200 avhandlingar visade sig inte vara imponerande för en stammande som kräver resultat. En avhandling minns jag särskilt, den som var mest imponerande, men när det kom till redovisning av en punkt, som handlade om att överföra framgången i behandlingsrummet till verkligheten krackelerade allt – det fungerade inte. Denna punkt tog udden av hela forskningsresultatet.

Utvecklingen på stamningsområdet verkar ha stannat av eller till och med backat. Det verkar som att de stammande väntar på ”frälsaren” som genom forskning talar om för logopeder och psykologer vad de skall lägga sitt ”krut” på. De stammande vet inte riktigt vem de skall gå till för att få hjälp. Stamningsförbundet kan inte heller hjälpa till beroende på att de själva inte har de rätta erfarenheterna. Dr Per Alms kollegor i den stora världen imponerar inte. Nu skall vi ta reda på om det är vår egen forskare Dr Per Alm som skall frälsa Sveriges stammande.

PER ALMS FORSKNING GRANSKAS

Hans doktorsavhandling har titeln: On the Causal Mechanisms of Stuttering ”Vad orsakar stamning”. Det första som han nämner är att det är problem med talets startsignaler. Enligt hans modell finns det två parallella talsystem som den stammande har problem med. Enligt denna modell skulle det kunna förklara varför en del stammande får bättre flyt om man i hörlurar förvränger sin egen röst. Detta leder i sin tur till ett skifte av styrsystem för talet.

Om detta har jag inte mycket att invända. Med gott resultat bekräftar det också vad man på gräsrotsnivå kommit på, nämligen att användningen av DAF-apparater fungerar ganska bra.

Vad Per Alm egentligen menar med det vet jag däremot inte.

Det som jag kallar för styrsystem är min hörsel som kontrollerar mitt tal. Jag menar att ett första steg är att höra hur det egna talet låter. Är det bra finns ingen anledning att ingripa. Är det motsatsen kan jag gripa in i talet och korrigera det som inte är bra.

Per Alms forskning tycker jag är betydelsefull och går mycket ut på att bekräfta vad som framkommit i klinisk verksamhet.

I pressen går Per Alm ut med: ”ATT STAMNING OFTAST BÖRJAR VID TVÅ–TRE ÅRS ÅLDER, OCH I DE FLESTA FALL FÖRSVINNER AV SIG SJÄLVT GANSKA SNART, FÖRKLARAR HAN T.EX. MED FÖRÄNDRINGAR I DE BASALA GANGLIERNAS DOPAMINRECEPTORER I DET HÄR STADIET AV BARNETS UTVECKLING. DE BASALA GANGLIERNA ÄR OCKSÅ STÖRDA VID PARKINSONS SJUKDOM, SOM ORSAKAS AV BRIST PÅ JUST SIGNALSUBSTANSEN DOPAMIN. HÄR FINNS ETT ANNAT SPÄNNANDE FORSKNINGSSPÅR: SKULLE MEDICINER SOM PÅVERKAR HJÄRNANS DOPAMINNIVÅER OCKSÅ KUNNA PÅVERKA STAMNING I VISSA FALL?”

Dopamin är en substans som bland annat sätter igång kroppens rörelser. Dopamintillförseln ökar när du blir förälskad, något som jag önskar att alla stammande kan få vara, men det är tyvärr ett tillstånd som är relativt kortvarigt och som vanligtvis försvinner efter ett och ett halvt år. Arvid Carlsson, Lunds universitet, började forska på ämnet redan för 40 år sedan. Resultatet var det Nobelpris i fysiologi år 2000 som han fick tillsammans med två andra. Forskningsarbetet var just med signalsubstansen Dopamin och dess effekter på Parkinsons sjukdom. Ämnet som sådant är det jag personligen tycker är extra intressant att följa. Talar man om Dopamin i forskarsammanhang kan det ligga nära till hands att också tala om Noradrenalin, en substans som är ett mått på hur stressad du är.

Stamning kan stressa. Jag var med på en undersökning vid Karolinska Sjukhuset. Jag fick placebo. När hela resultatet publicerades fanns det stammande personer som uppmätt lika hög stressnivå som soldater i krig.

”STAMMANDE ÄR I ALLMÄNHET INTE MER NERVÖST LAGDA ÄN NORMALBEFOLKNINGEN. PER ALM FANN DÄREMOT I SIN UNDERSÖKNING AV 35 STAMMARE ATT VISSA HADE NÅGOT SÄNKTA KALCIUMNIVÅER I BLODET. DETTA ÄR ETT INTRESSANT FORSKNINGSSPÅR FÖR FRAMTIDEN, EFTERSOM KALCIUMTILLSKOTT KANSKE SKULLE KUNNA MINSKA STAMNING I VISSA FALL.”

Här får nog Per Alm bli tydligare. Av en forskare krävs förutom insamlandet av teoretiska forskningsresultat även skapa en kontrollgrupp bland de normaltalande.

”MINA RÖN KAN MINSKA DE SKULDKÄNSLOR SOM EN DEL STAMMANDE BÄR PÅ. DE TROR NÄMLIGEN ATT STAMNINGEN ÅTMINSTONE DELVIS ÄR DERAS EGET ”FEL”, EFTERSOM DE MÄRKER ATT DEN PÅVERKAS AV SINNESSTÄMNINGAR OCH KÄNSLOR. – MEN DE BASALA GANGLIERNA ÄR INBLANDADE INTE BARA I TAL UTAN OCKSÅ I KÄNSLOR, SÅ DETTA ÄR HELT NATURLIGT! KÄNSLORNA ÄR SOM JAG SER DET INTE DEN PRIMÄRA ORSAKEN TILL STAMNING. DET ÄR I STÄLLET EN STÖRNING I HJÄRNAN SOM DEN STAMMANDE SJÄLV INTE KAN RÅDA ÖVER, FRAMHÅLLER PER ALM.”

Per Alm har börjat erkänna att känslor är involverade i stamning – bra! I övrigt måste jag protestera på det bestämdaste. - Här skiljer sig våra uppfattningar åt ordentligt. Min forskning visar att det inte är störningar i hjärnan som är det primära, möjligen en följd av stamning. Min uppfattning är att hjärnan är anpassningsbar, något som jag fick bekräftat i dagarna av hjärnforskaren och professorn Rolf Ekman, som menar att hjärnan är ”plastisk”. Jag, Stig Lindh, menar att det är störningar i musklernas motorik som gör att stammande inte kan behärska talet som tänkt.

Känslor är enligt mig orsaken till att vi fått stamning en gång i tiden. Vi blev rädda för någonting, inte nödvändigtvis ett trauma. Vi var av någon anledning mer känsliga än andra barn. Alla pålagringarna som kommit under åren adderades.

Kroppen har två nervsystem, det vanliga och det autonoma. Efter bästa förmåga och förståelse tycker jag att ni skall utföra experimentet nedan som jag kommit på med det autonoma nervsystemet:

Gör dig omaket med att ta fram din telefon, slå koden 1945. (Tyvärr har du nu bara slagit den en gång men du får föreställa dig vad som skulle hända om du slagit koden 1000 ggr) - byt den till 1946. Vad händer? Inga problem när man intensivt tänker på det man gör eller i situationer där du inte behöver ha bråttom. Men vad händer när du inte tänker på koden lika intensivt eller har bråttom? Med stor sannolikhet slår du sista siffran som du gjorde tidigare – Det innebär att du slår ofelbart siffran 5 istället för sex som sista siffra, beroende på att du slagit den siffran tusentals gånger - det sitter i dina fingrars muskler.

På detta vis tror jag även att vårt stammande tal fungerar. Åtminstone visar exemplet på hur muskler fungerar i kroppen. Muskler som muskler och de gör som vi tänker, glömmer vi bort att tänka ser de till att det blir som vi alltid har gjort. Vi talar om det autonoma nervsystemet. Marginellt kan vi styra det med tankarna, lite längre tid kan det bli den ”gamla invanda stamningen” som ligger i botten och skvalpar. Gör man inget åt den kommer den fram så fort det intellektuella kopplas bort eller att man blir trött.

I DAG SÖKER MAN STAMNINGENS BAKGRUND NÅGONSTANS I HJÄRNAN. PER ALM VISUALISERAR ”MITTSYSTEMET” SOM BLAND ANNAT BESTÅR AV DE BASALA GANGLIERNA OCH ”SIDOSYSTEMET” SOM OMFATTAR DELAR AV HJÄRNBARKEN.

Man kan fråga sig vad jag som stammar har för glädje av var i hjärnan stamningen sitter, det måste vara av underordnad betydelse. Vi skall nog inte konstra till det hela. Att hjärnan är inkopplad i talandet är inte konstigt. Allt vi gör kommer ytterst från hjärnan. Frågan är vad som påverkar vad, vilket kommer först – har talet påverkat hjärnan eller är det något fel på hjärnan som gör att talet krakelerar? Min teori är att det är hjärnan som skickar ut signalsubstans till talorganen att nu skall jag börja tala. Om talorganen är i dåligt skick med felprogrammerade muskler blir det ofelbart stamning.

”DET ÄR ETT KÄNT FAKTUM ATT DE SOM STAMMAR OFTAST SLIPPER STAMNINGEN NÄR DE TILL EXEMPEL SJUNGER. DÅ ÄR DET SIDOSYSTEMET SOM ÄR AKTIVT, OCH DÅ SPELAR DET INGEN ROLL ATT DEN STAMMANDE HAR EN STÖRNING I MITTSYSTEMET, FÖRKLARAR PER ALM.”

Det stämmer, du talar inte. Hur viktigt är det? Tanken är väl inte att vi skall konkurrera med operastjärnorna? Vad det egentligen handlar om verkar vara en psykisk betingning. Sång har ingen laddad text, ditt psyke har ingen relation till texten. Skulle du ha det med ord som har betydelse och laddning är jag övertygad om att din stamning snart visar sig.

”PER ALM TALAR OM ATT DET VERKAR SOM STAMNING HANDLAR OM ETT PROBLEM MED TALETS STARTSIGNALER. VARJE STAVELSE BEHÖVER EN SIGNAL SOM TALAR OM EXAKT NÄR DEN SKALL STARTA - OM DET BLIR PROBLEM HÄR SÅ FASTNAR MAN I TALET. MAN FÅR SVÅRT ATT KOMMA IGÅNG, ELLER UPPREPAR DET MAN REDAN SAGT.”

Per Alm doktorerade med ovanstående text. Exakt förståelse för denna text är svår att tolka, men jag tycker att det finns liknelser av forskaren Stromsta som var mannen som uppfann koartikulationterapin som innebär att man gör något åt talstarten.

Forskning är på modet. Logopednytt ställde krav på att det enbart skulle vara artiklar med forskarinnehåll. Det resulterade i att tidskriften mest innehåller debatt om logopedernas arbetsvillkor – inte ett ord skrivs om stamning. Det verkar som att något har gått galet.

Forskarna för mänskligheten framåt. Läs min artikel om framtiden NYHETSBREV NR 24 - Teknik i framtiden, som du hittar på www.stamning.online .

Om det gäller på forskarområdet stamning är jag mycket tveksam. Logoped Thomas Bergström upplevde utvecklingen som att man bytt namn på olika saker, likaså att han upplever en pendeleffekt. Kan det vara den fixeringen som en del forskare har haft som innebär att de vill forska fram ett läkemedel mot stamning. Frågan är om inte det skulle resultera i att vi alla skulle gå omkring som zombies. Med min erfarenhet av stamning skulle det vara en skrämmande utveckling. Pendeleffekten verkar innehålla orden: ”börja om från början”. När jag tittar på Per Alms referenser upptäcker jag att forskarna skrev dem för väldigt många år sedan. Snittåldern är 30 år. Då sammanställdes ett redan åldrat material. Ingen färskvara precis.

Forskaridealet kan ha påverkat logopeder, Stockholms Stamningsförening och Stamningsförbundet definitivt. Kanske mest anmärkningsvärt är att de senare bedriver censur av det som skrivs om stamning på deras hemsida. Kan det verkligen vara så att Stamningens riksförbund högst ogärna befattar sig med stamning?

Intensivterapin, finns den? Vad gör den?

Väntar logopederna också på frälsaren? De arbetar med att stötta stammande personer, tror jag mig veta. Om de vet vad stamning är vet jag däremot inte. Om de har några ambitioner till att göra mer än att stötta vet jag inte heller. De talar i alla fall om individanpassad, integrerad behandling och att vara delaktig i samhället.

Jag hoppas att Per Alm arbetar vidare med flaggan i topp – vi behöver fler som han, men han måste arbeta med rätt saker. Nedanstående forskning blev ingen framgång.

”HAN HAR OCKSÅ EXPERIMENTERAT MED ATT MÄTA FÖRSÖKSPERSONERNAS BLINKREFLEXER NÄR DE UTSATTS FÖR ETT PLÖTSLIGT BRUSLJUD. STARKA BLINKREFLEXER SKULLE KUNNAT TYDA PÅ ÖKAD NEUROMUSKULÄR AKTIVITET OCH KANSKE EN ALLMÄNT ÖKAD TENDENS TILL ORO. MEN DET VISADE SIG INTE VARA NÅGON SKILLNAD PÅ STAMMARE OCH ICKE-STAMMARE I DET HÄR AVSEENDET.”

Att se bilden när Per Alm sätter elektroder i ansiktet på en stammande ger blandade känslor. Positivt är att man upplever honom som en riktig forskare. Men det känns inte lika rätt att sätta elektroder på stammande för att mäta vad de gör när de stammar. Fråga Stig Lindh, lekmannaforskaren som i tycker att Per Alm borde inrikta sin forskning på hur normaltalande människor gör när de talar. Eftersom han kan behöva en kontrollgrupp kan det vara lämpligt att det är stammande personer som intar den rollen.

Per Alm talade i ABF-huset i Stockholm 14 september inför logopeder från Danderyds sjukhus och Stockholms stamningsförening. Föredraget handlade inte så mycket om det jag debatterar här. Positivt var att få reda på att hans labb planerar köpa in avancerad EEG utrustning, viket innebär att han kan studera talet i hjärnan innan talet har börjat, t o m följa det i hjärnan. Som stammande hoppas jag att man i framtiden kan dra nytta av dessa undersökningar.

Eftersom det handlar om grundforskning får man anta att det kommer ta decennier innan de stammande får ta del av det i adekvata terapier som ger ett praktiskt varaktigt resultat. Negativt är att höra att så många har tilltro till forskningen. Logopedgruppen berättade att de startat ett långsiktigt arbete i att standardisera och få till stånd ett likriktat arbete med stammande över hela landet baserat på forskning och kliniskt arbete. Då kan man hoppas att inte forskningen tar för stor del. Det gick illa med tidskriften Logopednytt - de satte ribban så högt att stamningsbiten försvann. Det ”bidde” ingenting.

Lite olustigt är om Per Alm får folk att tro att stammande personer har fel på sina hjärnor. Att det inte beror på dem att de stammar, att det inte går att göra något åt stamning, vilket kanske resulterar i att stammande låter bli att behandla sig. En Stamningsförening som skall tillvarata de stammandes intressen inte känner för att debattera stamning. En organisation som urvattnas till att bli en sällskapsklubb. Om det är på det viset är det beklagligt, då tror jag att forskningen gör mer skada än nytta.

Terapiverksamheten i Sverige och att den stammande har ett psyke verkar inte vara Per Alms starka sida, kanske just beroende på liten organiserad terapierfarenhet och/eller att det uttrycks i hans anställningsform som Neropsykologiforskare i neurovetenskap vid Uppsala universitet.

Per Alms titel Ph. Doktor tror jag öppnar dörren till att tala om stamning i olika sammanhang, vilket i sin tur kan innebära att Per Alm blir en självutnämnd ambassadör i ämnet stamning. Det innebär ett stort ansvar som vilar på hans axlar, att informationen som förs vidare verkligen gagnar de stammande, framförallt att den inte missuppfattas. Skada orsakad av bilolycka som orsakat stamning kan vara ett exempel på detta, något som drar ned statistiken, kanske till och med vara helt avgörande i hur stamningens orsaker beskrivs.

Mycket av denna kritik skall Per Alm inte ta åt sig personligen. Det handlar mer om allvarliga bieffekter som forskningen skapar.

DET ÄR BARA JAG SOM VET VAD STAMNING ÄR - det finns en till – är det Per Alm? – Nej han är fullt upptagen med att ta reda på det.

INSTALLERA TELEFON-APP - för snabb åtkomst!

Stockholm 2013-11-1515

Stig Lindh Författare, stamningsskribent

PS Vänstra hjärnhalvan styr talet. Teorier finns att båda hjärnhalvorna är involverade i den stammandes tal.

STAMNINGSTILLFÄLLET SOM ARBESUPPGIFT

Thomas Bergström är en av de logopeder som specialiserat sig på stamning och som nu går i pension. Han var en av ”hjärngänget” i införandet av Intensivterapin på 70-talet. Allt var nytt, de var unga, de ville något, de satsade allt på att omdana stamningsbehandlingen i Sverige. De lyckades! De skapade Intensivterapin som betytt så mycket för så många stammande personer i Sverige. Det var logopeden Anders Birgander som tog hem teorin från det stora landet i väster. Terapin finns fortfarande, men de har lagt locket på, så få vet idag hur den fungerar. ”Syns du inte finns du inte” sägs det.

Thomas Bergström har betytt något även för mig. Det började i Intensivterapin i Åsa på 70-talet – vi hade kvällssittningar i grupp. Han angrep mitt sätt att kritisera, han menade att skulle jag kritisera så skulle det vara konstruktiv kritik.

Viktiga ord eller attityder tror jag att vi människor tar till oss som ledstjärnor i livet. Jag tog till mig detta. Om nu Thomas blir glad åt att jag nu praktiserar det ”som återbetalning” vet jag inte, men han satte viss prägel på denne Stig Lindh, men jag hoppas få behålla honom som min vän även framöver. Om våra vägar skulle korsas med samma intervall som nu blir det år 2053, ett tidsperspektiv som är klurigt, men någonstans i varat sitter vi väl och ”hackar tänder”.

Våra vägar korsades när Riksförbundet bildades. Han blev dess förste ordförande. Det föregicks av ilska mot mig då jag drev en landsomfattande informationskampanj om stamning. Vi engagerade stamningsföreningarna i syd i kampanjen, satte upp fingrarna och läste av vindriktningen. I Stockholmsföreningens regi var jag deltagare i det planeringsmöte som avhölls i Bollmora. Vi förberedde bildandet och involverade Thomas Bergström i planerna. En interimsstyrelse skulle väljas, vi ordnade lokal i Växjö, sände ut kallelser till de få lokala stamningsföreningar som fanns i landet, m m.

Thomas Bergström älskade sitt Riksförbund. Efterträdarna satsade på barn och ungdomar. De som fört förbundet dit det är idag har alla fått utmärkelsen ”Årets stammare”. Nu undrar vi vem i styrelsen som får denna utmärkelse nästa år?

Ursprungstanken var att en stamningsförening skulle fungera som ett mellansteg mellan behandlingsrummet och verkligheten, en verklighet som var lika tuff då som nu. Tanken var att den också skulle vara ett forum att testa nya idéer och att alternativa terapier eller annat nytt fortlöpande skulle testas. Målet känns något bortglömt, vissa föreningar lever upp till detta, andra inte. Den enskilde medlemmen tror jag sätter sin prägel på föreningen. Stockholmsföreningen har sina talträningsdagar, där tekniker utvärderas, men rymmer mer än talträning. Glädjen finns över att de har varandra - vi är lika, vi stammar.

Thomas Bergström höll sig kvar vid sin stamning, han blev stamningslogoped – inget anmärkningsvärt förutom att det kanske känns tryggt och en födkrok. I en jämförelse gick vi olika vägar - Jag gjorde mig stamningsfri genom att delta i otaliga terapier. I en förstående svensk vardag kanske skillnaden inte är så stor, mest märks det nog i attraktivitet i arbetslivet. Åldrandet i sig är inte dramatiskt, vi är samma människor trots att vi blir äldre, något som många yngre inte förstått eller vill förstå.

Thomas Bergström säjer sig inte vilja besegras av stamningen. Det låter däremot dramatiskt. Han ser stamningen som ett traumatiskt livsöde, i nästa andetag säger han att han väljer att inte se negativt på detta.

Upplysningsvis kan jag berätta att livet ”som icke stammande” är behagligt. Det är skönt att inte behöva tänka på om jag stammar eller inte. Identiteten är förändrad. Skönast är att slippa alla jobbiga blockeringar. Idag när jag känner stamning förstår jag att någonting är fel i kommunikationen, kanske är det för att jag har en person framför mig som inte gör annat än försöker ljuga mig full med lögner. Problemet är att jag under innevarande ögonblick märker det. Orsaken kan vara många. För mig är stamning en ringklocka om att något inte stämmer - ett instrument i mitt liv som blivit en tillgång.

Thomas Bergström säger sig se varje stamningstillfälle som en arbetsuppgift. Frågan är om det är acceptteknik som han tänker på? För mig är en fungerande stamningsteknik en tillgång, varför inte ha en hel verktygslåda? Sitter jag fast i en blockering är jag glad, till och med lycklig, jag har något vettigt att ta till, likt en nyckel att låsa upp blockeringen med

Thomas Bergströms inriktning spänner över många nivåer. Jag antar att han hjälper sina hjälpsökande till att hålla huvudena över vattenytan, något som jag beskrivit i min bok ”Är stamning något att haka upp sig på? Den köps i pappersformat eller tankas ned elektroniskt för en billig penning på www.stamning.online

StigLindTalsteg - min patenterade stege, beskriver jag steg som kan tas, och det oberoende av stamningsfrekvens. Jag vill betona riktning mer än reglering

Golfsporten är reglerad till hundra procent. Alla lägen som bollen befinner sig är reglerad på så vis att du kan läsa i regelboken om det. Kan du inte styra bollen enligt regelboken, trots att bollen är rund och helst vill fara åt ett annat håll, räknas det som att du inte kan spela golf, vilket innebär att om du inte kan överföra dina teoretiska kunskaper i praktiskt handlande räknas du som icke kunnig.

När du kör bil har du hur mycket regler som helst att ta hänsyn till. De visas genom skyltar som finns uppsatta kring vägbanorna. Är du uppmärksam kan du se en hel skog av dem. - Påbudsmärken visar var i körbanan du skall placera ditt fordon. Varningsmärken visar tänkbara faror. Förbudsmärken och Stop-plikt vill göra dig uppmärksam på att nu börjar det bli extra farligt. Mycket av den information vi behöver finns dessutom att läsa i vägmarkeringarna.

När det gäller olyckor är det nollversion som gäller. Trafiksäkerhetsverket har arbetat mycket med att bilarna skall vara kvar i dess egen körbana när väl en olycka händer. Facit säger att de har lyckats väl för olycksstatistiken har minskats kraftigt

Regler hur vi skall hantera stamning finns det lite av. StigLindTalsteg är en form av framåtskridande. Jag vet alltid var jag befinner mig, likaså vart jag är på väg. Vägen till detta ”målet”, som inte är tidsbestämt, har stora möjligheter till att bli mödan värd

Om detta verkar jobbigt kan man alltid runda problemet med att acceptera sin stamning med mer stamning, och i slutändan en förändrad stamning, gärna en mjukare sådan.

Det verkar som att Thomas Bergström och jag är överens att det inte finns någon snabb metod, varken med eller mot stamning. Däremot tycker jag att överlag läggs det för mycket fokus på att vi stammar olika. - Stamning som stamning tycker jag. Det är först när du försöker modifiera stamningen som du behöver uppmärksamma den.

Thomas Bergström berättar att den metod som han företräder minskar stamningen och att man inte behöver vara så rädd för den. Framtiden verkar vara i pendeleffektens tidevarv som det vi gjorde för länge sedan och nu har den svängt igen, bara namnen på beteenden och annat har ändrats.

Thomas Bergström är en människa att samtala med. Jag misstänker att han till och med är en ”medmänniska” och att han har gjort livet för många stammande behagligare. Han kan säkert med all rätt luta sig tillbaks och känna att han uträttat något för någon

Full förståelse har jag också om Thomas Bergström på sitt behandlingsrum inte kan ta bort stamning, men jag tycker att han skall dokumentera sina erfarenheter för eftervärlden. Tänk, vad skulle han inte kunna göra om han fick omättligt med resurser. Varför inte förmedla detta till de som bestämmer över pengarna

Frågan är vad Thomas Bergström tänker göra av sitt liv som pensionär? Hans skötebarn har fått barn, han har blivit farfar, vilket kan innebära mer än passning, kanske anpassning, huva så svårt!

Pendeln har svängt. Gamla idéer blir som nya. Han kan börja om sin karriär. Hans ”skötebarn” kan utvecklas än mer, den kan förväntas ”vaggas” med tal om stamning i Stamningsförbundet.

DET ÄR BARA JAG SOM VET VAD STAMNING ÄR - det finns en till – är det Thomas Bergström? – Nej, men han kan stamning så bra att han kan stamma förträffligt.

INSTALLERA TELEFON-APP - för snabb åtkomst!

Stockholm 2013-12-01

Stig Lindh

Författare, stamningsskribent

https://stamning.n.nu

https://n.nu/?referrer=stamning.n.nu

Meny
MINA BÖCKER

Bröllopsvideo

Kul reklamfilm [2,31 min]

DIVERSE

LOGOPED-forum

Välkommen till

Innovativ informationssite om stamning med StigLindhTalsteg.

Klicka på GILLA om du gillar sidan.

Nyhetsbeven till

din e-mail

Bli gratisprenumerant du också - NU! Det är helt gratis och kommer så alltid att förbli. Byt ut nedanstående text: name @ example med din egen e-mail, tryck sedan på knappen nedan med texten "Prenumerera" - NU FÅR DU MINA NYHETSBREV utan kostnad.

TOMAS EKSTRÖM

FILMER
- FILM: HACKE [2 min] Tryck på pilen på bilden
Informationsfilm

Tjäna pengar
- Tjäna 33 kr/bok (25%) utan arbetsinsats
NY FORSKNING

LÄKANDE

FÖRETEELSER?

StigLindTalsteg

Var hör du hemma i talstegen - var vill du vara

Stigs MÅ BRA terapi

Speciellt för dig som INTE klarar av övningar.

Stig presenterar sig

- stammar oftast inte

  Boktitelns historia

"Är stamning något att haka upp sig på?"

Årets logoped 2010

HELENA WÄSTLUND ROSAR BOKEN

Bra Hemsidor:

Stammmarföreningar

I VÄRLDEN

Om filmen

The King´s Speech

Per Alm

forskar om stamning

SSR 30 år 1977

- Stig invigningstalade

Telefon-App

HJÄLP MOT DEPRESSION (KBT)

  Stamning hos småbarn

Nea Hedefalk och logopeder i Landstinget Dalarna

  En liten hemuppgift för föräldrar. . .

. . . när barn stammar

  Försök staka dig lite mer

Lennart Larsson

  Föräldrasamtal vid barnstamning

Lennart Larsson

- Kompendium för logopeder och talpedagoger

  7 råd från

Stuttering Foundation of America

Speciell berättelse

Gallery

Gallery1. P-club In Memoriam

Gallery2. Nästa generations medlemmar

Nyheter

Betydelsefulla förändringar

Meny

Nyhetsbeven till

din e-mail